Vardag
Vad händer när det gått en tid sedan pappa dog? Jag vet inte om jag ska längta efter den mer normala vardagen, eller om jag ska vara rädd för den. Jag längtar efter rutinerna som hör vardagen till, men jag är rädd att pappaminnena inte ska få plats där. Samtidigt inser jag ju att det är många år sedan pappa hörde till min vardag. För mig kommer saknaden mest att göra sig påmind när det händer något särskilt, eller när jag skulle behöva lite pappa-peptalk (uppmuntrarnas mästare), eller på sommaren när man inte längre kan ha honom som motspelare i något långt och roligt spel.
De sista dagarna har jag inte gråtit lika mycket som innan. Det kan nästan ge mig skuldkänslor, men bara nästan - det behövs inte mycket för att gråten ska komma igen. Igår i kyrkan hade jag verkligen spänt mig för att jag visste att jag skulle träffa många jag inte träffat sedan innan pappa dog. Det gick bra hela gudstjänsten, t.o.m. att sjunga med kören, men efteråt när kyrkoherdens fru kom och kramade om mig släppte något slags fördämning. Flickornas fröken i skolan förlorade sin man för några år sedan. Hon berättade att det fortfarande kan vara så för henne, att det räcker med en kram från någon man inte träffat på länge, och det känns på något sätt upplyftande - pappa och sorgen efter honom kommer inte att försvinna, bara lägga sig på något mindre ytligt ställe i kroppen. Minnena kommer inte heller att försvinna: idag skulle L & V städa sitt rum. Det gick riktigt uselt, precis som vanligt, men ett papper de städade upp var från deras morbrorkalas (Ja, det var för flera veckor sedan - rummet ser helt fruktansvärt ut.). V kom ut i köket med det och sa:
-Morfar var segrare i hoppa loppa!
Där på pappret var en tabell över alla hoppa loppa-resultat från kalaset. När vi fikade en stund senare gick L & V genom det flera gånger:
-Morfar var bäst. Mormor gick inte ens till final, men morfar gjorde det. Ingen var så bra som morfar på hoppa loppa!
Ett litet minne att lägga till många andra, att plocka fram ur huvudet någon gång ibland medvetet, och ibland bli påmind genom något annat.
