storasyrrans

... men det har jag inte förstått. Jag kör på som vanligt, och hoppas att julstämningen infinner sig i takt med pepparkaksdoften, lussekatterna, glöggen, knäcken, kolorna och allt annat gotts förfärdigande. Jag längtar ju efter julen, så det är verkligen ingen stress bakom att jag inte alls känner hur den närmar sig. Snarare har det nog att göra med att allt är alldeles för vanligt för att kännas riktigt bra. Jag skulle nog faktiskt vilja att jag kände en större konkret saknad efter pappa just nu, för det känns som att jag borde göra det. Jag är ju jätteledsen över att han inte kommer att vara med oss i jul, men det är som att det ändå går ganska bra, och det i sin tur känns inte så bra... jag vet inte!