storasyrrans

I fredags hade vi rena rama julafton här. I torsdags kväll var jag på styrelsemöte med Frimodig kyrka, och fick därifrån med mig två papperskassar fulla med kläder från fru ordförandes flickor. L & V blev störtförtjusta, och jag med. I ett slag utökades garderobens användbara kläder med det dubbla. För att förtydliga ska då sägas att jag med "användbar" menar rätt storlek, och att V med samma ord menar kjol, klänning eller spetsbeklätt. Våra skilda definitioner ställer till små problem så här vintertid, när jag inte godkänner urvuxna klänningar och tunna strumpbyxor som klädsel. Nu anlände ett flertal koftor som båda flickorna sa "den vill jag ha" om, och flera kjolar som de raskt delade upp mellan sig. Det fanns till och med några förstora saker att se fram emot att plocka fram så småningom. Dessutom godkände V flera av de tröjor som fanns i påsarna som användbara - något jag inte tror hänt sedan de glitterstjärniga, dubbeltygiga, tunna lila tröjorna de hade som tvååringar.

När vi nu fick en massa kläder tog jag tillfället i akt att lära barnen att man kan ge vidare det man inte kan ha själv längre - även om man älskar det. Alltså plockade vi fram 3- och 4-årskläderna och sorterade ut några favoritplagg att spara, och resten la vi i två påsar. Dessa påsar ska sedan levereras till två och ett halvtåriga lilla L - lillasyster till tre bröder, och alltså helt utan chans att ärva flickkläder. De insåg att detta var ganska roligt, och L hoppas att de ska få se henne med deras kläder någon gång.

Igår kväll fick L ett av sina numera ganska sällsynta gråtutbrott (inte ilskeutbrott - de är nog helt borta nu). En prinsessklänning i utklädningslådan var trasig, och hon ville önska sig en ny. Jag berättade, för att ta ner alla förväntningar, att jag letat efter sådana till julafton, men att det inte verkar tillverkas i deras storlek, utan att de helt enkelt blivit för stora. Det skulle jag inte sagt. Nu har jag lovat att gå till tant R. Kanske, kanske kan hon hjälpa mig att sy till födelsedagarna? Jag kan nog inte helt själv, men om jag får hjälp kanske det går att få ihop något ryschpyschigt med mycket glitter och många volanger i rätt storlek.

Själv har jag nu återgått till min normala storlek, och försöker intala mig att jag inte behöver gå ner fler kilon nu. (Det är inte helt lätt; jag och vikt är en historia för sig själv. Jag är i alla fall duktig och äter lunch varenda dag, och alla andra mål också.)