storasyrrans

Jag vaknar vid halv-sextiden av E som ligger bredvid mig och inte alls är nöjd. Mer mat. Åt han inte alldelse nyss? Jag går upp och hämtar nappen, och en stund, och en slurk, senare somnar han. Jag också. När klockan ringer 6.33 känner jag mig så där komplett totalmosig som man gör när man somnat om och sovit bara en liten stund, men det är bara att ignorera - upp måste jag. Noterar att E håller på att vakna igen, men litar på att G vaknat tillräckligt för att ta hand om honom, och går ner för att väcka flickorna. När jag kliver in i deras rum och tänder myslampan säger L godmorgon - tydligen redan vaken. V ligger bredvid L, något den senare tillåter någon gång ibland, och sover. Jag sätter mig lite hos dem; pratar med L och försöker få någon reaktion från V. Efter en stund åker tummen in - då håller hon i alla fall på att vakna.

Ut till köket för att fixa frukost. Det är trevligt på morgonen att ha bakat bröd kvällen innan, nästan lika trevligt som att kvällen innan ha ställt frallor på kalljäsning och starta dagen med att grädda dem. Så gjorde jag i måndags, och man behöver ju inte ha det så lyxigt två gånger samma vecka... Jag dukar fram och gör te, och när allt är klart går jag in till flickorna igen. L ligger och läser, V sover. En sittning till på sängkanten, denna gång med större fokus påå den sovande. När hon rör lite på sig går jag och hämtar postlådenyckeln, tar på skor och beger mig till postlådan för att hämta tidningen. Jag räknar kallt med att det är för mörkt för att någon skulle kunna se min klädsel, och skulle någon ändå göra det får jag väl stå för att jag är en sunkig morsa i morgonrock.

När jag kommer in hojtar jag "uppstigning" och går in till flickorna igen.

-Jag tänker inte gå upp, säger V buttert.

-Då kan du inte åka skridskor, säger jag. L läser.

Jag går ut till köket med tidningen och vänder sedan tillbaka mot flickornas rum. Ner för trappan kommer G med E i famnen.

-Här får du ett hungrigt barn, säger han, så jag tar min ständigt hungrige son med mig för att väcka V ännu en gång. Det behövs dock inte denna dag - hon kommer själv uppvandrandes, och efter henne kommer L. Ut i köket för att läsa morgonbön och äta frukost, men någon fastnade på vägen - när vi andra sitter på plats tittar jag efter L, och hon har visst fastnat på soffan i hallen. Där råkade ligga en bok.

-Jag ska bara läsa klart!

Äntligen alla på plats, och V är inte störtsur, utan bara lite butter. Efter morgonbönen sätter vi på radion. (P2:s Aurora är vår klocka under frukosten. Senast när nyheterna börjar ska L & V gå från bordet för att klä på sig.) Hon sträcker sig mot filen samtidigt som L hojtar att hon vill ha den.

-Det är bara lite fil kvar, så det räcker nog bara till en av er, säger jag. Vilken annan dag som helst kanske ingen av dem skulle haft fil, eller på sin höjd en av dem, men håller den på att ta slut ska naturligtvis båda ha. Jag ger den till V, eftersom det är hon som brukar vara mån om inköp av fil. L kan ta mjölk och flingor, tycker jag, eftersom hon gör det nästan alltid annars, men idag ska det tydligen vara fil. Hon håller på att bryta ihop. V häller ett tunt, tunt lager fil i tallriken och sträcker sedan paketet till L.

-Här, du får resten, säger hon.

-Undrens tid är ej förbi, tänker jag.

Sedan äter vi allihop. Vi pratar om jordbävningar och Haiti, gåtor och skrämsskämt. När V ätit upp sitt tunna fillager tvingar jag henne att ta en macka också - så elak är jag. L älskar frukost, så henne behöver man inte bekymra sig över. Så börjar nyheterna och V försvinner in i badrummet, och efter en liten stund L också. Maken sitter lugnt kvar. Tio minuter senare är flickorna fortfarande i badrummet, så jag går dit för att gasa på dem - en sitter på toastolen och den andra på skräphinken, och de sysslar absolut inte med någonting som de ska, utan pratar mest bara strunt. Ut i köket igen. Jag provar att lägga ner E på fårskinnet - han har fått äta lite till, så det borde han väl klara. G har gått från köket, men kommer nu tillbaka med en hammare och kameran. Församlingsbladet ska vara klart för tryckeriet på måndag, och nu ska han arrangera en bild.

-Kan du hålla hammaren? ber han, så jag plockar upp den skrikande E och går för att hålla hammaren hotande över vår spargris och maken fotar. Resultatet duger inte alls. Han flyttar runt grisen och säger efter en stund att jag kan sätta mig och äta färdigt tills han bestämt sig. Jag föreslår att han ska gå och klä på sig och göra sig klar, och fotografera efteråt om han hinner, men han tittar på klockan och tycker inte alls att det behövs. Han skulle ju köra bil idag, så det är väl lugnt? Så hittar han ett bra ställe för fotograferingen och jag rycker ut för att hålla hammare igen. Sedan går jag till flickorna, som nu lämnat badrummet för sitt rum, för att hjälpa dem att välja kläder.

Tillbaka till köket. Jag slurpar i mig det sista teet, och börjar plocka undan frukosten. Klockan har blivit mycket. Jag går in till flickorna igen, och upptäcker till min förtvivlan att de fortfarande har pyamas på sig. L läser.

-Klä på er, ryter jag.

-Men jag har ju i alla fall börjat, säger V. Man ska kanske vara tacksam för det lilla? Nu går det faktiskt rätt kvickt. Jag har inte ens hunnit få undan allt från köksbordet innan L kommer ut från deras rum och faktiskt ser färdig ut. På med alla ytterkläder. Nu är maken också klar, och medan han tar på sig jackan frågar han L & V om de packat ner frukt. Nej, det hade de glömt. Jag gör en utryckning till köket igen och packar ner en blodapelsin till V och en kiwi till L i varsin burk. Nu är de båda overallklädda, och G redan på väg ut till garaget för att köra ut bilen. I dörren ber han mig plocka fram mat ur kylen till honom, för han behöver nog ha något före begravningen. Jag gör så, och börjar sedan leta efter V:s vantar, för de är tydligen försvunna. Jo, hon hävdar envist att hon hade med dem hem igår, men till slut får vi ge upp och ta ett par finvantar. L har en mössa med tofs, och eftersom skridskoåkning med hjälm står på dagens schema föreslår jag ett byte. Tyvärr var G jätteduktig i helgen och rensade ur möss- och vantlådan och la massor i tvätten, så det finns inte en enda vettig hjälmmössa uppe. Utflykt till tvättstugan i källaren, alltså, men sedan är alla färdiga. Bilen är framkörd och alla utom E och jag ute. Så kommer V instörtandes:

-Jag glömde skridskorna! Hon tar påsen som står så att hon måste ha klivit över den på väg ut, och sedan lägrar sig äntligen lugnet. E kan få ny blöja, jag kan få borsta tänderna...