Potatis, teater m.m.
I veckan som gick blev gossebarnet fyra månader. En magisk gräns nåddes i och med att mer mat än di blev tillåten. Vi startade mjukt med en liten bit kokt potatis. E anföll. Jag skojar inte, och jag överdriver definitivt inte. Antingen har han svultit och förstod med en gång att det som låg på den långa skeden var föda, eller så var den gulvita sörjan godis i hans ögon. Den lilla smakportionen gick i alla fall åt, och ingenting spottades ut, även om det var lite klurigt för honom att komma på hur man skulle göra för att få maten att åka ner i magen istället för ut på hakorna. Nu har han fått potatis i fyra dagar, och det är likadant varje gång: E blir satt i stolen och får hakklapp på sig, man sträcker fram skeden med lite potatismos på, och han anfaller med munnen. Sedan äter han gladeligen bort åt en hel potatis. Igår konstaterade G att E äter ungefär lika mycket som L, men det var faktiskt lite orättvist mot L, för just potatis äter hon riktigt mycket. I kväll ska vi testa gröt. (Ja, jag har fallit - i skafferiet står en Semper-gröt som innehåller både palmolja och diverse berikande industrivitaminer. Barnmatsburkar har jag dock inte köpt en enda.)
Så teatern, då. Det är den givna sysselsättningen så fort tjejerna har kompisar hemma, och det har de rätt ofta. Jag är gräsligt trött på att sitta i vardagsrumsfåtöljen och titta på prinsessor som förvandlas hit och dit av féer, så när jag i fredags hörde repetitionerna av något slags sjukhuspjäs kändes det riktigt uppiggande:
L: Nu måste jag gå till en annan avdelning, men om jag behöver komma får du ringa.
T: RRR. Kommer du aldrig?
L: Nej, jag måste röntga en man som har brutit benet.
Sköterskan L var utstyrd i vit rock (vit prinsessklänning), glasögon (något slags 3D-glasögon från pannbiffmonarken) och en tyllkjol på huvudet som huckle. Patienten V hade bara prinsessklänning, och patientens mor T också.
Nu blev det dock inte alls denna pjäs jag fick se när jag blev ombedd att ta plats i fåtöljen, utan ännu mycket bättre. Bakom granen gömde sig nämligen V utklädd till glimmer (ett svart underställ). Hon berättade om sig själv (platt, ovanlig...) och sedan kom fröken flinta fram (T) och pratade lite om sin hårdhet. Sedan kom regissören L fram utklädd till gnejs. En grårosa morgonrock, en rosagrå mössa och massor med fantasi kommer man långt med! Det var i alla fall mycket lärorikt för mig, som alltid tyckt att stenar är vansinnigt tråkiga. Barnen har stentema i skolan, och lär sig massor och tycker att det är jättekul.
