Vinter
Jag älskar verkligen vinter! Tänk att vi här nere i södern fått ha minusgrader och ett ganska ordentligt snötäcke hela januari. Det känns underbart! Fast, det var en plusgrad en stund i förrgår, och det borde det inte ha varit.
Först var det massor med minusgrader och full snöstorm när jag var tvungen att åka till BVC. Jag krypkörde och var tacksam att jag slapp möte, för så bred väg fanns inte. Hem gick det om möjligt ännu långsammare, förutom på vår väg. Så nära hemma tänkte jag nämligen att all fart jag vågade använda mig av nog behövdes för att ta mig upp för backen till oss. Det gick riktigt bra - ända tills jag var nästan uppe, för då gick det inte alls. Jag ringde in till G och bad honom göra jobbet, och så körde jag ett varv runt kvarteret för att ge honom ett fint utgångsläge. Jodå, i mina hjulspår brötade han rakt upp, och parkerade utomhus. Sedan blev det mildare, och sedan körde plogtraktorn förbi på vägen, och så slutade det snöa. Då maken skulle iväg på kvällen var han tvungen att skotta, för så hög var vallen efter plogen. Påhejad av V slet han med den tunga snön tills backen var relativt snöfri och utfarten röjd. Han kom både ner och upp den kvällen.
Så kom gårdagen. Massor med minusgrader, strålande sol - och is... Den relativt snöfria uppfarten hade förvandlats till isbacke. Det helt oskottade snötäcket på gårdsplanen var nu ett hårt skarlager med hjulspår i och trappan fick man beträda med yttersta försiktighet. Under dagens flera promenader för att hämta och lämna barn etc. utvecklade jag fina strategier för att ta mig och E ner och upp utan att trilla. Ner kom G med bilen också, när han skulle iväg på sorgesamtal. Upp däremot gick inte alls, så bilen fick stå på grannarnas platta tomt istället. Allt för de där timmarna med en plusgrad! Onödigt...
Nu har jag varit och hämtat två hinkar sand, men jag behövde inte använda dem för att komma upp för backen, för nu har det kommit ett litet lagom snölager ovanpå isen, och det hjälpte tydligen till att få upp mig. Sanda ska jag väl göra ändå, för det känns lite småjobbigt att gå och hålla sig i husväggen när man ska ner på vägen med vagnen.
