Planering
Jag är i normala fall extremt välplanerad, i betydelsen att jag vet vad jag ska göra och dessutom gärna vad alla andra ska göra. Det ingår i mitt varumärke, om man vill uttrycka det så - det är en bild av mig som jag gärna göder. Därför är det hårt att inse att det inte stämmer längre. Jag har noll koll. En dag i taget, ingen framförhållning och diverse sistaminuten-lösningar har blivit min nya grej. Det har väl hänt förr också, men då har jag vantrivts av det, och snabbt varit tillbaka i planeringshysterin. Nu har jag resignerat helt, och det är faktiskt rätt skönt. Undrar hur länge jag kan leva på att mitt huvud slutade fungera som det ska för två månader sedan lite drygt...
Det är nu bara lite drygt en månad kvar av den tid jag tänkt vara föräldraledig helt. (Ja, helt och helt - det är kanske en definitionsfråga...) I början av juli blir det Gabriels tur att bli huvudansvarig hemmaförälder, och någon månad senare ska jag helst ha skaffat ett välbetalt lärarjobb (en omöjlig kombination). Det stressar mig inte alls. Borde jag vara stressad? Jag vet inte ens det. Det har ju alltid löst sig väldigt bra förr, och det är ju inte som att jag sitter och rullar tummarna och väntar på att någon ska ringa och erbjuda mig ett jobb. Nej, jag har varit på två intervjuer, sökt några jobb till och inte fått negativa besked från något än. Det visar sig nog så småningom vad jag ska pyssla med i höst, och så länge jag känner att en vecka är en näst intill oändlig tidsrymd tänker jag inte bekymra mig.
Jag undrar om vårens ljuvliga långsamhet i år beror på mig eller vädret. För första gången på hur många år som helst tycker jag att det varit vår på riktigt - inte vinter och sedan sommar nästan direkt, utan så där härligt att man kunnat följa hur bladen spruckit lite mer för varje dag, knopparna blivit större och större men ändå inte börjat blomma o.s.v. I all ljuvlighet är det dock märkligt att inse att det är skolavslutning om en dryg vecka - det är ju fortfarande vår. Det känns besynnerligt att konstatera det så här kort inpå! Jag är van att räkna ner från påsk, ungefär, men denna vår har allt hängts upp på ett annat datum. Ja, tid är verkligen relativt!
