storasyrrans

Detta var en liten introduktion. Fyra timmar senare vaknade vi nämligen av en arg liten gosse. Han sover numera i princip alltid hela natten, och de få gånger han inte gör det somnar han lätt om när jag lägger honom bredvid mig. Nu fungerade det dock inte alls. Efter en stund gick jag ner och gjorde välling till honom - kanske han var hungrig? Jodå, den slank ner, men inte slutade han vara arg för det. G gick upp och bar honom en stund, och då blev det tyst. Tyvärr vaknade han igen så fort G försökte lägga ner honom i sängen. Vi kämpade på en stund till, men vid sextiden gav jag upp och klev upp ordentligt. Sedan bäddade jag ner E i vagnen och gick ut och gick. Efter en inte helt kort bits promenad somnade han äntligen, och fortsatte med det så länge vagnen rullade. När jag stannade den hemma i trädgården vaknade han direkt, och började genast gråta igen. Puh! Man blir änna trött.

Alvedon gjorde susen när vi kom in. Lite frukost på det, så var gossen som vanligt igen. Glatt daddande skuttade han omkring på nedervåningen medan hans stackars mor åt frukost och läste tidningen. Tyvärr varar ju inte alvedonrus särskilt länge... Ganska snart blev han grinig igen, och så höll vi på hela dagen. På eftermiddagen kände vi att E definitivt var jättehet, så het att det inte kändes meningsfullt att plocka fram termometern. Åtminstone inte när en av storasystrarna lika definitivt hade tredagarsfeber för en dryg vecka sedan.

Lite timing på alvedonfronten bidrog till att natten till idag varit riktigt bra (bara en uppstigning för mig), och E verkar, trots temperaturen, trivas mycket bättre idag. Skönt.