storasyrrans

Jag har gott om tid att gå omkring och tänka. Det hjälper nog inte någon, men jag kan ju alltid dela med mig av något av det som just nu rör sig i huvudet:

• Religionsundervisningen i skolan, och kristendomskunskapens del av den. Skolverket håller på att göra nya kursplaner, och i den för religionskunskap ska tydligen kristendomen inte få lika stort utrymme som tidigare. Många förfasar sig, men jag undrar om det inte är ett ganska bra steg. Det är så många lärare som är, faktiskt, helt kassa när det gäller kunskap om kristendom, men de tror själva att de kan det som behöver kunnas. Det betyder att den religion det överhuvudtaget blir under de första skolåren ofta är "varför firar vi påsk" och liknande, och de svar man ger på de frågorna är extremt torftiga. Jag tror att det skulle bli ett lyft för kristendomskunskapen och man tvingades jämställa undervisningen i den lite mer med undervisningen om islam och andra religioner. Då kanske det skulle bli lite ordentlig kunskapsförmedling, och inte bara traditionshumbug. Men, jag vet inte - jag tänker kanske helt fel?
• Jobb. Det är inte bara jag som tänker själv, alltid, utan nu har maken och jag tänkt tillsammans, och tanken är att han ska få vara hemma i höst och vila upp sig från allt dravel i svenska kyrkan alt. inte få vila upp sig, eftersom sonen då ska vara i värsta göra-sönder-åldern, och vårt kök fortfarande inte kommer att vara renoverat. Det vore hur som helst väldans käckt om jag hade ett jobb då, så jag försöker fundera på vad jag ska ha för strategi. Ordentliga jag har ju redan börjat kolla, och t.o.m. slängt iväg en hastig ansökan (så hastig att jag garanterat inte blir kallad ens till intervju). Mindre ordentliga jag tänker i banor som att inte göra ett smack förrän G:s första föräldralediga vecka, då jag kliver in på arbetsförmedlingen och börjar inkassera lite a-kassa. Det ordentliga jaget vinner alltid.
• Tjejproblem. Varför är det så vansinnigt svårt för flickor att vara tre? Varför måste flickor ha en bästis?
• När blir man så vuxen att man börjar tycka att det är roligt att städa, eller åtmistone inte klarar av att strunta i att det behövs?