storasyrrans

Nu är det färdigkalasat! Igår var det dags för det stora party vi planerat i veckor - fem sjuåringar firades med korv, lek, tårta och godis. Istället för att lägga ett par timmar varannan helg på barnkalas gick vi ihop och ordnade ett stort för de fem flickor, däribland våra två, som fyller inom sju veckor. Detta hade många fördelar:

• Våra flickor kunde köra sina egna kalasidéer på morbrorkalaset - morbröder (och liknande släktingar) är betydligt följsammare och mycket mindre oberäkneliga än barn i sju-årsåldern, och trots att vissa morbröder tog fel godispåse under skattjakten (t.ex. hävdar barnen att H tog V:s redan påbörjade påse) var flickorna mycket nöjda med genomförandet. Med riktiga barn hade jag och G tvingats styra om det överhuvudtaget skulle bli något i stil med tanken.
• Vi behövde bara göra det som var roligt, d.v.s. jag gjorde tårtor och godispåsar. Andra städade, dukade, köpte korv och bröd m.m., gjorde inbjudningskort och framför allt delade ut dem, planerade lekar etc.
• Vi slapp "vilka-ska-bjudas-funderingarna". Förra gången, ja faktiskt enda gången L & V haft barnkalas tidigare, satte jag en gräns vid tio inbjudna barn. Det var fullt tillräckligt för mina nerver, men bra blev det inte. Det är aldrig kul att inte bjuda alla. Nu bjöds hela klassen, men så var vi också åtta vuxna som kunde hålla ordning på dem.
• Vi var åtta vuxna som tillsammans kunde planera det hela. Fruktansvärt roligt har det varit! Varje kväll har e-posten gått fram och tillbaka i omgångar med både seriösa (ex. hur inbjudan skulle se ut) och helt galna (Vi åker med B till Indien, så att vi hinner göra en schlagerquiz till kalaset. (Gällde männen i sällskapet - de har nämligen tidigare meriter när det gäller gemensamt skapande av sådana tävlingar.)) idéer.
• Vi slapp två lika av en massa billiga (skräp)presenter. Nej, det var kanske väl elakt tänkt, men förra gången fick L & V två trollspön, två tunna pysselböcker, två paket glitterlim etc. Visst fick de också två hopprep, och kanske även något mer riktigt vettigt, men mest kändes det som att deras låda med sällan använda plastleksaker blev innehållsrikare. Den här gången insåg vi på ett tidigt stadium att vi riskerade att stå med 100 paket efter festen. Alltså skrev vi på inbjudan att den som önskade ta med sig paket skulle ta med ETT, och att det skulle kosta max 50:-. När alla gäster gått hem (ja, vi var ju kvar - för vi var ju inte hemma hos oss, utan hos ett av de andra barnen) ordnade vi sedan en enkel utlottning av de paket som lämnats, inkl. några som vi la till själva för att uppnå en fem-delbar summa. Varje flicka fick fyra paket - L fick lämpligt nog tre böcker... Mycket bättre, i alla fall!
• Eftersnacket! Istället för att mödosamt sätta igång med upplockning på barnens saboterade rum (det var glitterlim över hela deras golv förra gången) kunde vi åtta vuxna den här gången slå oss ner i fam. A:s stora vardagsrum med kaffe/te och tårta och snacka, medan de två storebröder som var med tog med sig alla flickorna upp på övervåningen. Njutning! Dessutom behövde vi inte ha så dåligt samvete för det där med städning, för merparten av kalaset hölls utomhus, och dessutom var vi så extremt välplanerade att de stackars barnen inte fick någon fritid alls till saboterande verksamhet. Paketen öppnades som extra bonus inte förrän vi kommit hem, så inte ens pappersröran drabbade värdfamiljen.

Vi får väl se om det blir favorit i repris nästa år. Den tygpinjata som tillverkats för dagen av en av de andra mammorna hade fina bilder av flickorna, och vi diskuterade i alla fall hur man skulle kunna bygga på och förändra dem allteftersom utseendet på objekten ändras. "Given på studentflaket", sa en av papporna...