Redovisning
Flickornas klass hade redovisning av sitt tema igår kväll. Sedan i höstas har de arbetat med stenar i allmänhet och stenåldern i synnerhet, och igår fick de äntligen berätta vad de lärt sig. Vi visste att de skulle spela teater,och att V skulle vara Flisa - dottern Hedenhös. Annars har de inte avslöjat några hemligheter i förtid. I förrgår kväll undrade jag om de skulle ha några särskilda kläder, och i så fall vad. Det kan ju vara smart att vara något sånär förberedd! Jo, L skulle vara häst, så några bra hästkläder vore bra. Hmm. Hon har bättre fantasi än jag, så det löste sig fint - bruna mjukisbyxor och brun tröja var alldeles utmärkt, enligt henne själv. Dessutom skulle hon visst läsa lite också, och då skulle hon ha skinnkläder på sig.
-Typ som en poncho, sa hon. V blev också nöjd när vi letat fram en helsvart utstyrsel till henne, och därmed kände jag mig lugn inför gårdagen.
Sällan, eller aldrig sedan första skoldagen, har båda varit färdiga så tidigt på morgonen! G skulle iväg extra tidigt, men när han satte sig i bilen för att köra iväg kom L ut och tänkte åka med. Hon fick gå in igen och vänta på mig och E - vi satt fortfarande i godan ro vid köksbordet... Man borde nog ha teatrar varje dag, för allt gick som en dans hela vägen till skolan: inga bråk, inget tjafs om skor, jackor, mössor eller annat. Efter skolan var det minibarnkör, och då fick jag en kort rapport om hur genrepet inför skolans övriga elever gått. Typ bra, men några hade skrattat åt V. Under eftermiddagen kröp det sedan fram det ena efter det andra:
-Det blir fika, men det blir INTE kaffe. Barar så att ni inte tror att ni ska få kakor och så´nt.
-E ska sälja biljetter. Det kostar 10:- för er, men barn behöver inte betala.
-Hoppsan! Undrar just om vi har några pengar tänkte jag, men V erbjöd sig att låna ut om det inte fanns några i vår gris. Den innehöll dock precis tjugo kronor, så vi klarade oss.
Så var det då äntligen dags för oss att få se och höra. Först redovisade ettorna lite om djur, (Det kröp lite i lärarfingrarna på mig när tekniken strulade, för själv hade jag nog gjort på ett annat sätt, och läraren gjorde inte direkt någon lysande insats. Nog hade det varit bättre att förbereda en redovisning som hon behärskade?) Sedan radade hela nollettan upp sig och sjöng innan rena konfirmandförhöret, fast om stenar, startade. De två förhörsledarna kan nog få hjälpa G med nästa konfirmandkull om de så önskar... Därefter kom det utlovade fikat: lakritsrötter och bär i en muffinsform, och så fick vi förflytta oss till gynoasalen innan teaterna började. Sedan kunde vi känna oss stolta! L inledde allt med att läsa, och vad hon sa kunde ingen missa: högt, tydligt och mycket långsamt. Så långsamt att vi utan att tänka efter det minsta kunde höra att hon blivit förmanad att inte tala för snabbt. (Efteråt pratade hon om detta:
-För ett år sedan lärde jag mig att läsa, och då läste jag långsamt. Sedan har jag lärt mig att läsa snabbare och snabbare och nu läser jag för snabbt, så nu fick jag lära mig att läsa långsamt igen.) V skötte sig också galant, och tummen åkte inte in en enda gång. Hon spelade en mycket glad Flisa i svart skinnponcho, svarta tighta jeans och svart polotröja. Ja, svarta strumpor också.
-Ingen kan se något annat än svart på mig, meddelade det lilla modeoraklet glatt när hon klätt på sig allt.
