Mysteriet med de försvunna lussekatterna
I lördags bakade min käre make dubbel sats härliga, saftiga, gula lussekatter. Mmm, så gott! Vi smakade på några till premiärglöggen på kvällen, och när vi sent på kvällen packade ner den stora mängden i frysen sparade vi också en påse med tio stycken framme till kyrkkaffe på söndagen.
På söndagsmorgonen när jag och E kom ner i köket tillsammans med V hittade E genast en lussebulle på golvet, på högkant bredvid diskmaskinen. Jag tänkte inte så mycket på det, utan tänkte väl bara att vi tappat en när vi packade alla katterna kvällen innan. E blev i alla fall glad, och började genast stoppa i munnen, men V, det kloka barnet, tog den ifrån honom.
-Usch, den är bara torr och äcklig, sa hon.
Så var vi i kyrkan, och kom efter uppäten kyrkkorv hem, redo för lite fika. Maken, E och jag satte oss vid bordet för att prata, och så skulle lussekatterna fram.
-Men, sa G när han tog påsen som stod bakom brödburken på bänken. Här är ju bara fem kvar! Vem är det som har varit här och ätit?
-Konstigt, sa jag. Det är ju ett stort hål i den! Flickorna blev genast misstänkta, men de lät ärligt förvånade när G gick för att fråga dem om de norpat lussekatter. De hade inte ätit några!
-Det ser ju ut som att det är en mus som varit där, sa jag när vi tittade på påsen igen. Ett stort hål, och så några mindre. Samtidigt kändes det ju helt orimligt att en liten mus skulle ha käkat upp fem lussekatter, och det hade ju inte suttit någon mus i fällan på hela hösten. Då kom jag på den lussekatt E hittat på morgonen, och berättade för G. Vi tyckte fortfarande båda att det kändes helt orimligt att en mus skulle ha hittat lussekatterna på bänken, gnagt sönder påsen och sedan släpat lussekatten över golvet bort till diskmaskinen - utan att lämna minsta smula efter sig. Och alla de andra fyra lussekatterna, var var de? G tog i alla fall fram ficklampan och lyste in under diskbänksskåpet bredvid diskmaskinen. Jodå, där låg de - alla fyra. Dessutom en avbiten napp och tre av Emanuels strumpor. Dumma mus! De fem lussekatter som fanns kvar i påsen kändes ju inte vansinnigt fräscha att käka upp när man tänkte på att en mus varit där och petat, så de åkte i komposten, och så fanns det bara pepparkakor att fika på...
I natt flyttade vi ut fällan från det vanligen så träffsäkra läget under vasken, och ställde den rakt framför hålet vid diskmaskinen, men där satt ingen mus i morse. Varför förstod G när han tätade hålet senare under dagen: de fyra lussekatterna var borta. Den hade väl haft fullt upp med att äta och frakta vidare hela natten. En halva hittades längre in under skåpet, och därmed var musens väg spårad, så nu är även det hålet igensatt.
Jag känner mig lurad! Dumma mus! Nu ska den i alla fall inte få en enda lussekatt till - om det inte blir någon gammal torr över att gillra fällan med, förstås...
