Söndagsfrid
Söndagsfriden har infunnit sig. Lugnet är totalt - eller nästan... Vandalen och jag är ensamma hemma, och den förstnämnde gör vad han kan för att bryta det. Det är skönt ändå. Söndagar är viktiga för mig. Jag kan inte låta bli att ganska ofta tänka tanken att fler borde inse att söndagsstängt hade en poäng. Det händer faktiskt både nu och då att man läser att någon forskare uttalat sig om att vi behöver en ledig dag i veckan, en dag när vi faktiskt mest bara tar det lugnt, och varje gång tänker jag: det har ju funnits! I vårt hus har vi en regel för söndagar: Man får bara göra sådant som man har lust med. Alltså kan man lugnt sitta i soffan och läsa, i stolen framför datorn och skriva, gå en promenad, leka med kompisar, sitta länge efter middagen och prata, eller vad man nu har lust med.
Ja, ska jag nu vara helt ärlig så finns det nog en hel mängd undantag och dolda regler. Det största undantaget består väl av att G faktiskt jobbar på söndagar, så för hans del blir det sällan ren vilodag. Dock, så länge hans söndagsjobbande enbart består av helst en, eller möjligen flera, gudstjänster så brukar söndagsfriden ändå kännas. Ibland kommer den som en stor, kompakt trötthet, och det är väl verkligen ett tecken på att den där vilan verkligen behövs.
Dolda regler, då, och där kommer väl det där med söndagsstängt in. En sak som vi inte gör på söndagar är handlar. När jag var liten hade vi något slags regel om att vi inte gjorde saker som kostade pengar, men det händer faktiskt att vi går ut och äter (för att vi inte har lust att laga mat - inte ofta alls), eller köper något gott till kyrkkaffet (igår blev det en tur till vårt favoritcafé för att köpa Gustav Adolf-bakelser). Vid handling är det dock stopp. Kan man inte ha lust att handla, då? Eller shoppa? Jo, säkert, men för mig finns minst två anledningar till att hålla söndagen så köpfri som möjligt. För det första tror jag att man snabbt skulle börja räkna med den som en möjlig dag att åka och göra det eller det på om man började använda den till handling - det går att planera så att man inte behöver det, och då är det skönt. För det andra tror jag att det är smart att ha en dag när man faktiskt inte får shoppa - det läste jag också om någon forskare som tyckte, av miljöskäl.
Det finns nog fler dolda regler. För mig är söndagen först och främst kyrkdag. En söndag utan kyrka är tom, trist och allmänt fel. I och med att vi inte har några aktiviteter på söndagar (ingen uttalad regel, men kanske dold?) blir det aldrig något problem med att gudstjänsten krockar med något. Efter kyrkan vill jag gärna umgås, med familjen och gärna med andra också. Då är det också bra att inte ha en massa saker som måste göras, utan kunna vara öppen för det mesta. Ändå sitter jag nu här nästan själv - G är och sjunger hela dagen (Hm, är inte det något slags aktivitet, kanske? Jo, men han sjunger faktiskt i kyrkan... Problemet är väl bara att vår lille vandal gör det omöjligt för oss att åka och lyssna. Annars hade vi gjort det, och då hade det väl varit snudd på umgänge?) och flickorna är och leker med en kompis. Nå, det duger bra ändå. Söndagsfrid är det i alla fall.
