storasyrrans

Det gäller att passa! Ettåringen reser sig nu när som helst och vandrar, även om han fortfarande tar sig snabbare fram med sin kryp-has-variant.

Häromkvällen satte jag honom på toaletten, och han lyckades kissa några droppar, varför han sedan fick den stora glädjen att spola. Det var kul! Så fort han var nere på golvet vände han sig blixtsnabbt, fick syn på en schampoflaska, och blicken visade tydligt att den flaskan skulle spolas ner - Ha, jag han stoppa honom (den gången).

Ute är han fortfarande lite hämmad, men vänder man ryggen till en minut har han kvickt stoppat munnen full med stenar. Ja, eller jord - idag hittade han en gammal kruka som han raskt vände upp och ner på uteplatsen. Sedan blev han sur när jag tog hand om jorden. Han har nämligen en mycket stark vilja. Får han inte som han vill kastar han sig bakåt så att kroppen ser ut som en mycket böjd banan och skriker.

Hans favoritleksak är blåa bläckpennor, bic-varianten med snäppgrej på sidan. Vi brukar ha en sådan hängande på vår almanacka, och det ställer till mycket förtret för honom. Han når den nämligen bara nästan. Hu, så arg han blir! Det händer att L då tar ner den till honom, för då blir han ju tyst, men V tycker inte att man ska ge honom sådant han inte ska ha, så hon tar ifrån honom den, och då - då är det inte roligt för någon i huset.

En annan favoritsysselsättning är att kasta ner saker för trappan. Tågbanan brukar åka den vägen, och sedan allt han hittar som kan passera mellan spjälorna i grinden. När han kastat ner det mesta ger han sig in i arbetsrummet där han glatt och systematiskt vräker ner alla böckerna på den näst nedersta hyllan i den innersta bokhyllan på höger sida. Alltid samma. Ibland tar han också böckerna i nedersta hyllan i första bokhyllan på samma sida, och veckans nyhet är att han gett sig på böckerna i den bokhylla där jag har min arbetslitteratur. Fast, de senare nämnda tar han alltid efter den först nämnda. Då ligger det redan en rejäl hög på golvet.

Han har kommit på hur man sätter på TV:n, eller så har han bara lyckats ändå några gånger. Då står han och tittar fascinerat på det som händer i rutan - i förmiddags var det barnkanalen, men en annan dag var det västernfilm. Vi får nog bli ordentliga och använda avstängningsknappen på grenkontakten.

Mat är gott, men veckans nyhet är att den ska ätas själv, och det mäktar barnet inte riktigt med. En hand i gröten och sedan samma i håret samtidigt som den andra handen bankar med skeden i tallriken, och föräldern hoppas på en liten öppning för att stoppa in den fulla grötskeden han/hon sitter beredd med. Sedan kan man alltid slänga tallriken i golvet. En kraschad hittills - när maken dumt nog testat att duka med porslin.

Favoritobjekt nummer två, efter bläckpennan, är en krukväxt i vardagsrummet. Den är snart helt avbladad. Han går dit ställer sig och repar av bladen, ett efter ett. Ibland stoppar han dem i munnen, men för det mesta lägger han dem bara på golvet. Har han tur kommer ju någon då med en apparat som låter, och sådana är fantastiskt roliga! En apparat som är rolig även när den inte låter är diskmaskinen. Där finns massor av saker att slänga ut, och det går väl an när de är rena, men den gränsen drar inte gossen. Nä, det går ju att göra fynd, som redskap från kaktillverkning med smet på och annat ätbart...

Vandalen stängs numera helt ute från sina storasystrars rum. De är mycket noggranna med att stänga dörren, för tar han sig in saboterar han garanterat något. Han är inte så förtjust i stängda dörrar, och framför allt inte i dörrar som stängs, så en vanlig ljudserie i vårt hus är: spring-spring, kryp-kryp, dörrsmäll, lite kryp till och ett stort vrål. Stackars liten!

Vi tycker väldigt mycket om den lille vandalen, och för det mesta, när han inte är arg, så är han ju så förtvivlat gosig och nästan alltid så väldigt glad, så vi står ganska bra ut med förstörda krukväxter, bokhögar och annan förstörelse. Rätt som det är får man en gosig kram, eller en blöt puss med öppen mun, och då är allt förlåtet.