Minnen
Vissa saker väcker sådana minnen i mig.
I lördags kväll stod jag och gjorde biosupé, och dofterna, utseendet och hela tillverkandet väckte sådana pappaminnen. Så lätt att se honom framför mig med elvispen som säkerhetsutrustning mellan händerna och kladdet. (En fredagskväll för hemskt många år sedan fick jag följa med honom till KU, trots att jag var alldeles för liten, och där bjöd han på denna rätt. Sedan var den en av flera återkommande fredagskvällsrätter hemma.)
I söndags var vi i kyrkan här på en helt vanlig högmässa för första gången på länge. Vi har varit bortresta och allmänt ute och flängt i andra kyrkor på söndagarna, och det var så skönt att få promenera till kyrkan tillsammans igen. Så insåg vi i bänken att det var E:s dopsöndag. Förra året på 20:e söndagen efter trefaldighet predikade pappa här. När G, som ledde gudstjänsten, skulle presentera honom innan det hela började hade pappa försvunnit från sin stol ut i sakristian, och jag minns min otäcka tanke: han får inte bli sjuk just nu! Jag har massor av gånger tänkt sådana saker, och nästan alltid om pappa - tankar som handlat om rädslan för att han skulle falla ner och dö, eller falla ner sjuk, eller något liknande. Den söndagen, 25/10 2009, var det bara några dagar sedan hans drygt ett år äldre bror, vår farbror segnat ner på golfbanan och dött i en kraftig hjärtattack. Inte hade det varit konstigt om han inte orkat predika över en text som handlade bl.a. om broderskap, men jag ville ju att han skulle orka. Han kom ut ur sakristian. Det hade inte hänt något, pappa predikade och jag är så oerhört glad för det.
På eftermiddagen kom så nästan hela min familj på besök. Underbart! En kvällspsalm till pianospel innan alla åkte hem, precis som om det varit hemma i Lane-Ryr när vi var små och hade gäster... Pappa hade nog gillat det.
