Slut på karantänen
Vågar man sammanfatta och avsluta denna sjukdomsperiod? En dag med tre mer(ett) eller mindre(två) sjuka barn och en kväll med en sjuk förälder (jag) får väl anses som helt OK. Isoleringen av faderskapet har varit lyckad, och nu hoppas jag att vi kan andas ut. Alla använda dörrhandtag är spritade, alla sängkläder bytta, huset vädrat, sjukrummen grundligt städade - imorgon räknar vi med skolgång.
Ännu en gång har man lätt kunnat konstatera att det blir värre med åren. E spydde en gång, en kvart senare var han pigg som en mört, två timmar senare åt han glatt söndagsmiddag som om inget hade hänt och sedan har det inte varit mer med det. L var väl i och för sig sjukast och sjuk längst tid, men efter en natts sömn var hon glad som en lärka och åt som vanligt. V åt inget och spydde vad vi vet ingenting heller, men nog var hon sjuk, för hon var sååå seg och trött hela söndagseftermiddagen. Själv påstod hon morgonen efter att hon nog kräkts lite på kudden på kvällen, men det kunde jag inte upptäcka några spår av, så jag vet inte. Då var hon i alla fall i ett helt nytt skick. Tre dagar hemma har det blivit sedan, eftersom jag ändade en tio år lång magsjukefri period på måndagskvällen. Vidrigt, men det gick ju snabbt över. Sedan var det det där med återhämtning, och det är väl där åldern kommer in i bilden. Jag är fortfarande fruktansvärt yr i huvudet och benen bär inte riktigt som de ska. Blotta tanken på att fara runt som barnen gör får mig att dimpa ner alldeles orkeslös på en stol. Tur att jag ändå är ledig resten av veckan, för inte vet jag om jag hade förmått att jobba imorgon.
När vi var små fanns det nog inga regler för hur länge man skulle vara hemma efter sjukor som denna. Jag har för mig att vi brukade vara tvungna att vara hemma minst en dag friska innan i fick gå tillbaka till skolan, men det var nog mammas kloka regel. På mitt förra jobb hade de haft en riktig skräckvinter året innan jag började där, med magsjuka som valsade runt, runt bland barnen, vilket fick oss att fatta beslutet att var någon i familjen magsjuk skulle alla barnen vara hemma tills minst 48h efter sista symtomet. Det blev inte en enda magsjukeepidemi under mina två år där, och nog måste karantänbeslutet varit en orsak? Nu tror jag att de flesta har 48-h-regeln, men det är många som rent ut sagt skiter i den: "Hn spydde bara en gång, så det var nog något vi ätit" - tillbaka till skolan dagen efter, "Hn är så pigg så det finns ingen anledning att vara hemma längre" - tillbaka till skolan dagen efter. "Det är ju ingen annan hemma som blivit sjuk" - tillbaka till skolan. Får man lov att bli arg som lärare då? Eller som förälder till klasskamrater eller dagiskompisar? Kan man inte bara följa de rekommendationer som finns, och strunta i att det är lite surt att behöva vabba om det nu bara skulle ha varit något annat än magsjuka? Då har man väl fått lite bonustid hemma istället, som L konstaterade tidigare idag, när vi pratade om läxorna som skulle in imorgon.
