2011
Det nya året har börjat. Jag inledde det med att strax efter midnatt förlora ganska stort i "Stoneage" mot G samt småbröderna A & H. På grund av förlusten bestraffades jag också med extremt mörk blick från V när hon klev upp på morgonen - hon var nämligen med mig tills hon trillade i säng ännu straxare efter midnatt. I övrigt var det en mycket trevlig nyårsafton- och natt. Mamma, A & H var här, vi åt god mat (Det får jag väl säga även om jag lagat den nästan helt själv?) och spelade härligt långt spel, och så mycket mer hann vi inte. (En sak, sagt i parantes, som jag är mycket glad över är att mamma varit här så mycket under året som gått - det hanns nog inte med när pappa levde, och jag kan inte säga att jag uttryckte min saknad över det då, men jag är väldigt glad över det nu! Det betyder mycket för mig att umgås längre tid i sträck, inte bara de där korta kvällarna på något kalas - även om det också är väldigt roliga gånger.)
Så ska man väl blicka framåt vid årsskifte, men vi vet ju ändå ingenting om vad som kommer att hända, så det är väl egentligen ganska meningslöst... Jag ber och önskar att detta året ska få vara ett år utan stora sorger, för det känns inte som att jag skulle orka det, fast det hade jag väl inte trott att jag skulle orka förra årsskiftet heller. Jag hoppas att allt ska gå bra med barnens nya kusin som enligt prognoserna ska födas några veckor före vårt barn, och jag hoppas lika mycket att allt ska gå bra med vår bebis. Att barnen ska få må bra är väl en självklar önskan, men jag önskar också väldigt mycket att G skulle få känna riktig arbetsglädje igen. Den har varit liten länge nu, och det beror inte på att han inte tycker om sitt yrke, utan till stor del på Svenska kyrkan. Det gör mig orolig, och jag är ledsen över att inte kunna tala med pappa om det - även om han också var drabbad av samma känslor av samma anledning.
Roligt är att se fram emot saker som ska hända under året - om allt går enligt planerna. Barnet förstås, men också praktiska saker som ombyggnaderna här hemma. Till midsommar kommer köket, och innan dess ska undervåningen ha förvandlats till stor del. Jag tror att det kommer att bli så bra! L vill åka på lång, riktig semester, vilket enligt henne betyder resa bort någonstans, V vill vara hemma hela sommaren... Vi får väl se hur det går att kompromissa ihop det med en knapp tvååring och en miniskrutt, men visst känns det nu i januari härligt att tänka sig en lång kravlös sommar (för ingen kan väl ställa krav när man har ovan nämnda förmågor att ta hänsyn till?), och självklart innehåller den i drömmarna mest många, långa kvällar på uteplatsen och definitivt ingen tvätthängning, städning eller annat tråk.
Jag tänker inte lova ett smack inför detta år, men jag vill anstränga mig för att försöka vara en glad mamma som hittar på många roliga saker. Det har gått ganska bra i höst, det gick mindre bra när jag var hemma helt. Nu ska jag ju vara hemma halva veckan, så det finns potential för att bli alldeles lagom.
