Temperament!
Här är livat värre för det mesta nu för tiden. Dotter nr 1 behöver behandlas med de lenaste silkesvantar som går att uppbringa, och även om man har dem på får man ett surt fräsande till svar på de flesta frågor. Om det är så här nu, hur blir det då om si så där 5 år när hon snart ska fylla 13? Dotter nr 2 läser, och det gör inte precis ettan gladare. Disträ är hon också - inte kan man vara säker på att hon klär på sig bara för att man sagt att det är det hon ska göra, och att man sett att hon gått in på rummet och öppnat garderoben. Nej, tittar man in en stund senare kan hon mycket väl ligga naken raklång på sängen och läsa istället.
Så är det lillemannen. Marodören. Sabotören. Galningen - just nu envisast i familjen. Får han inte dricka ur en vanlig mugg, nämen då välts ett mjölkpaket. Får han inte vara i vardagsrummet drar han den stackars modern i håret, kläderna och allt annat som går att dra i. Blir han bortlyft från något kastar han sig vrålande bakåt så att man tror att ryggen ska gå av på mitten. Vänder man ryggen till ett ögonblick hittar han genast något spännande: en fiol med stråke, en kökskniv (Jo, vi brukar ha stenkoll på dem, men det har ändå hänt.), en burk med skruvar att fördela mellan alla hallens skor eller kanske om han har tur - en telefon. Tur att han däremellan är den allra gladaste lille solstrålen, som säger "hej" och vinkar så fort han får syn på någon.
Det är klart omväxlande med barn! Våran L är inne i någon slags tidig sexårstrotsperiod, så det tar emot en del. Det lär visst vara ganska vanligt.
Spännande! Allt går över, men bäst att i tid upplysa damen om kläders välsignelse....En 15-åring och en 13-åring är väldigt mysigt....många goa samtal om allt möjligt.
Bra att du snart skall vara hemma igen, så att jag kan titta in när jag åker förbi;)!
Kram/KO
