storasyrrans

E älskar mat, och hemma äter han massor. Han börjar med att skina som en sol och säga "Äta bat?" när man plockar upp honom på morgonen. Vid frukostbordet ber han sedan om "Päiji" (päronfil) vilket bara funnits någon enstaka gång, och sedan om "Böös, pasis och möös" (smörgås, leverpastej och messmör). En bit in på förmiddagen är det dags för "Banban" (banan) och när han börjar bli gnällig fram emot lunchtid räcker det ofta med att säga att vi snart ska äta mat för att han ska skina upp igen och gå till bordet.

Det finns ett problem, och det är det jag började med. E älskar mat, men han äter bara hemma. Typ. Om inte moster M jobbar hårt med att köra maskinparker till garaget i hans mun, eller att maten äts i en totalt avskalad miljö. I samtliga andra miljöer finner gossen det näst intill omöjligt att äta.

Igår var vi på utflykt. Först kom vi på att en strandlunch kunde vara trevlig, så vi gjorde ordning fina baugetter hemma och stoppade dem tillsammans med dryck och bullar i en kylväska. På stranden var nära folktomt, och i den ljumma värmen njöt maken, flickorna och jag av maten. E badade. Tog ett litet bett på en smörgås, badade, badade och badade. När jag ställde mig precis i vattenbrynet med en bulleb bet han, försökte ge sig ut igen, bet en tugga till och sa "så, nu sädit", men hölls fast, bet en tredje gång och smet ut igen.

Nästa utflyktsanhalt blev sommarkyrkan i Abild. Fika med läsk och smaskiga kakor. E åt en liten bit av en bulle och dracken klunk dricka. Övrig tid undersökte han omgivningarna.

Därefter åkte vi till Öströö fårfarm, och befarade att E skulle vara gnällig eftersom han inte ätit något, men det hade han inte tid med. Traktorer, lamm och tjurar kallade på uppmärksamhet, och glassen han fick åt han bara lite av, vilket inte gjorde hans far ledsen...

Vidare till lampaffären. Stor fascination, och fortfarande inget tjurande, men sedan, när vi i bilen hem började prata om mat... - det var en mycket hungrig gosse som så snart det började komma fram porslin på bordet hemma satte sig i sin stol och knäppte händerna. Han är noga med bordsbönen!

Idag har vi varit hemma, och E har alltså fått äta ordentligt både till lunch och middag. Så länge vi inte är borta för länge i sträck är det nog lugnt.