Tidsbrist
Det blir just aldrig en tillräckligt lång stund över för att jag ska hinna formulera mig i bloggform. Det gör kanske inte så mycket för andra, men för mig spelar det där formulerandet ganska stor roll - skrivande är mitt sätt att bearbeta tillvaron och komma underfund med vad det egentligen är jag tänker. I och för sig är det nog så att jag just nu inte tänker - hjärnan fungerar inte som jag är van, vilket med största sannolikhet beror på alldeles för få timmar sömn.
Sedan jag skrev sist har E rymt på riktigt en gång, vilket var en hård pärs för alla inblandade, men det börjar bli så längesedan att det känns passé, och därmed inte läge att skriva om. J döptes i söndags - en högtid som definitivt vore värd några rader. Problemet är den där tiden - när J sover ska man passa på att vara med E eller göra något vettigt, när J inte sover har man max en hand att skriva med, så då tar det så lååång tid...
Det där känner jag igen! Det finns de som säger att det blir bättre så småningom. Den som lever får se, men vissa tendenser i den vägen börjar skönjas.
