Somliga dagar...
...minns man väldigt väl. 24/3 förra året var en onsdag, så Gabriel var också ledig. Vi slog till och köpte en ny toalett, som vi sedan ägnade mer eller mindre hela dagen åt att installera. Vi körde flera vändor till och från sta´n för att köpa olika mojänger som behövdes. Den gamla gröna toaletten kom inte längre än till hallen. Där stod den sedan i mer än en vecka. Jag var och jobbade några timmar på eftermiddagen, på fritids. Dagen efter skulle jag vara lärarvikarie för första gången sedan Emanuel föddes, vilket jag såg mycket fram emot, även om jag våndades något över att lämna honom till barnvakt nästan fem timmar.
Så mycket som kom av sig dagen efter. Inte bara att toaletten inte kom längre än till hallen, utan hela livet flyttades liksom till en parallell verklighet, och sedan successivt (väldigt successivt, väldigt långsamt) tillbaka till det vanliga. I den andra verkligheten gick tiden långsamt, dagarna var långa, världen var mer eller mindre grå och småregn kändes som det ideala vädret, för att det så väl speglade känslorna. När vi åkte hem från Göteborg någon av dagarna undrade man varför alla andra verkade som vanligt - hela livet hade ju förändrats. Precis samma känslor som fanns för lite drygt åtta år sedan när flickorna fötts.
Somligt är sig helt likt. Jag kom sannolikt inte ihåg att Gabriel hade namnsdag förra året, och jag kom inte ihåg det i år heller...
