storasyrrans

I flera år har vi misstänkt att L har någon lätt släng av pollenallergi:

-Precis när vi flyttat till huset hade hon jätterinniga ögon; vi pratade med sjukvårdsupplysningen, men det blev aldrig något mer.

-Några gånger har hennes ögon plötsligt svullnat ihop till springor, för att sedan bli normala efter någon timma igen. Samma där - vi har pratat med sjukvårdsupplysningen, funderat på allergi, men eftersom det hänt så sällan och alltid gått över snabbt har vi inte gjort något mer åt det.

-Sedan hon var liten har hon i långa perioder varit extremt och långvarigt snuvig, även när ingen annan i familjen varit det, men så har även jag haft det, och jag har inga allergier alls (jo, jag är testad mot det mesta för att utreda snuvan).

Så någon gång strax före jul kände L även lite kli i halsen när hon knäckt och ätit hasselnötter. Inte så konstigt tyckte vi - hon kan nog vara lite överkänslig, men värre är det nog inte. Själv blev hon ledsen när hon sedan av mormor förbjöds, eller åtminstone starkt avråddes från, att äta hasselnötter innan hon visste om det var mer än lite känslighet vid stort intag. Vi lovade tösabiten att vi skulle ta med henne till vårdcentralen för att göra ett allergitest, men det är lätt att skjuta upp sådana ickeakuta saker.

I stilla veckan var det rejält varmt. Träden slog ut - L blev dundersnuvig. Det gick liksom inte att tänka bort allergi längre, och jag fick äntligen tummen ur att boka en tid på vårdcentralen. L var ganska munter när vi kom dit och berättade glatt för doktorn om sina ögon, om kliet i halsen och mormors förbud, att hon aldrig känt rinniga ögon när hon träffat djur och andra saker. Sedan berättade doktorn om vilka prover man kunde ta, och jag fick bestämma vad vi ville veta: eftersom hasselnötterna kändes viktigast blev det nödvändigt med ett blodprov från armen, och den tidigare muntra flickan övergick till att gråta. Den stackaren visade sig ha lika knäppa blodådror som sin mor - de syns inte, de flyttar på sig, och det kommer nästan inget blod ur dem. Alltså krävdes stick i båda armarna.

Sedan följde väntan, och under den perioden blev det sommar igen, och vi testade allergimedicin mot L:s snuva - det fungerade!

-Skönt, tänkte jag. Då är hon nog allergisk, och provet och läkarbesöket har inte varit i onödan. (Varför är det alltid så, att jag tror att vi går till doktorn i onödan? Även vi borde ju kunna behöva det ibland...)

Igår ringde läkaren med besked: L är med allra största sannolikhet allergisk mot hasselnötter. Det handlar inte om den sortens allergi där det hjälper att tillaga dem, och är inte den sorten som uppstår som korsallergi med olika pollen. Det är en lömsk allergi, och vi bör vara försiktiga, eftersom det kan uppstå allergichocker och så. Hoppsan! Dessutom visade testet att hon med samma sannolikhet är allergisk mot något som flyger: pollen eller pälsdjur. Dock, hon är inte allergisk mot vare sig mandlar eller paranötter. Maken och jag pratade vid lunchen, och funderade på hur det skulle framföras till det arma barnet som älskar choklad (som ju nästan alltid kan innehålla spår av nötter), nötcreme (som ju består av hasselnötter) och på Lovisadagen varje år erhåller en burk Nutella (med annat ord Hasselnötspålägg) för att hon älskar det.

När vi berättade för L på kvällen bröt hon ihop totalt. Det tog säkert en timma för henne att sansa sig tillräckligt för att kunna gå ut. Hon uppmanade oss att berätta för släkten, och särskilt tala om att hon INTE vill bli påmind om detta tråkiga, och definitivt inte bli utsatt för något som skulle kunna innehålla nötter.

Idag på morgonen frågade L om hon skulle vara allergisk när hon kom till himlen, vilket jag försäkrade henne om att hon inte skulle vara. Vidare undrade hon om det skulle finnas Nutella där...

-Vill du ha Nutella när du kommer till himmelen kommer det säkert att finnas Nutella där, svarade jag.