storasyrrans

Vi fick en oväntat ledig dag tillsammans i lördags. Sådana är ofta extra sköna, just för att man inte alls räknat med dem. Nu råkade ledigheten sammanfalla med ett IKEA-erbjudande, så vad vi skulle göra föll sig naturligt: det var äntligen dags för bautamegahandlingen som sedan länge planerats. Vi behöver nya bord när vi blivit klara med vår renovering, och dessutom är våra sängmadrasser totalt utslitna. Vad vi ska ha har vi redan sett ut, och det  fanns nu ett erbjudande där man kunde få bord och stolar till ett mycket förmånligt pris - vi skulle ju dessutom ha två uppsättningar, och det måste ju göra det hela ännu förmånligare. Jag kollade lagerstatus på varuhusen, för man vill ju inte gärna köra tio mil i onödan. 8 bord och 48 stolar, fanns det på det ena stället och nästan lika många på det andra. Hm, vad säsger det egentligen? Det räcker ju att några hinner före oss... Jag ringde IKEA för att höra om man möjligen kunde boka exemplar på något sätt. Näpp. Förmiddagen gick på detta sätt, och L var och lekte hos en kompis, så innan vi kom iväg var det lunchdags. För att inte ytterligare förhala inköpet, och för att något blidka barnaskaran, intogs mat inköpt i Drive-in i bilen.

Väl framme småsprang vi genom nedervåningens alla heminredningsdelar fram till tag-själv-lagret. Gossarna parkerade vi i en kundvagn. V och jag var förtrupp och hann kolla i datorn vart vi skulle innan de andra kom ifatt oss. Sedan tog vi vagnar och rusade fram till rätt gång och rätt fack. Hurra, tre bord kvar. Vi (läs G) lassade på dem på en av vagnarna medan jag och L började bära stolar. 2, 4, 6, 8, 10...tomt. Det ingick 6 stolar till varje bord, och att bara köpa 4 skulle bli dyrare.

-Nej, här är en till! upptäckte G. Jag begav mig till informationen för att fråga om de inte kunde sälja en av demo-stolarna till oss, men fick istället med mig en av dem som stod i disken på jakt- trots att det i datorn stod att de elva vi tagit var de sista.

-Det måste ju finnas EN till, sa hon, och visst - rätt som det var kom hon glatt runt ett hörn och hade hittat hela fyra stolar.

Tolv stolar och två bord gav två överlastade vagnar. V gav sig iväg för att hämta ytterligare en, medan jag gick upp på övervåningen för att se vilka madrasser det egentligen var vi skulle ha. Det innebar i praktiken promenad genom hela utställningen, och efter uträttat ärende var det "bara" att ta sig igenom undervåningen fram till lagret igen. Jag parkerade mig på en av demostolarna för att amma medan G gick och lassade på två resårbottnar och två bäddmadrasser.

Då var det dags att ta sig till kassan. V körde vanlig kundvagn med småbröder, L körde madrasser, jag körde stolar och G körde bord - en snygg karavan. I det att vi började vår tripp mot kassorna kom ett par i medelåldern och tog det sista av borden. Därmed fullbordades känslan av att ha lyckats med något bra...

När vi kommit igenom kassan levererade vi rubbet till IKEA:s transporthjälp och betalade en slant för att få hem sakerna på måndagseftermiddagen. Nog för att vår bil är stor, men den har ändå sina gränser! Sedan var vi fikasugna, men vi travade igenom hela övervåningen och tittade på möjliga framtida köp innan vi ställde oss för att välja fika. E ville ha en glasspinne och V bestämde sig snabbt för en chokladboll. Maken och jag var också ganska snabba.

-Vad ska du ha då? frågade vi L.

-Vad tål jag? svarade den stackarn.

-Det är inte nötter i någon sort, sa tjejen bakom disken. Fast i vissa kan det finnas spår av nötter, förstås.

-Då äter jag inte dem, sa L. Personalen, de var flera nu, tog fram en pärm, och vi började fråga om den ena kakan efter den andra.Spår av nötter, spår av nötter och spår av nötter.

-Jag tror faktiskt att de skriver så på allt vi har för att det inte ska hända något, sa någon i personalen tillslut.

-Eller för att de inte törs ta ansvar, tänkte jag...

-Jag kan ta en glasspinne, sa L.

Sedan fikade vi i hyfsad fröjd och gamman, och G sa:

-IKEA:s styrelse innehåller nog en eller annan nöt.