J:s bravader och framsteg

Lille farbror yngst i familjen har gått och blivit riktigt stor. Idag hittade V honom på femte trappsteget nedifrån, vilket gör projekt "komma på hur vi ska sätta fast grinden nu när trappan går längre än väggen" mer akut. Annars är han en ganska fredlig gosse, och nästan alltid väldigt glad.

 

En av hans favoritsysselsättningar är lådor av olika slag. I sådana kan man stoppa ner saker, ta upp sakerna, stoppa ner dem igen och sedan ta upp dem igen. I söndags kväll var han med i Slöinge kyrka, och där hittade han roliga fack mellan stolarna. Med viss snits spottade han ut nappen så att den landade i facket, plockade upp den, stoppade i den, plockade upp den, spottade i den o.s.v. Efter en stund satte jag honom ner på golvet och tog av honom skorna för att han skulle kunna leka med dem (kardborrebanden brukar vara intressanta), men då reste han sig raskt och hivade i även skorna i facket. Sedan var det fullt.

 

Diskmaskinen är en annan favorit, men det är det väl för alla barn. Lämnar man en liten glipa öppen är det kört - då öppnar han själv och plockar sedan ut valda favoriter, alt. lägger sig på mage på luckan och smakar på resterna där. Smaka är något han överhuvudtaget är väldigt förtjust i. Ingen av de andra tre har på samma sätt som J stoppat saker i munnen. Idag åt han schampo,fast det var nog inga större mängder, för anledningen till att han alls kom åt flaskan var att jag lagt den på badkarskanten för att den var slut - men ändå: han hade lite vitt lödder i mungipan och såg strålande glad ut. Det måste ju ändå ha smakat urk! Andra smakfavoriter har varit godis (snott av syskonen), julmust (snodd av E), bulle (mutad med av G) och hamburgare (matad med av sina lata föräldrar).

 

Idag var G borta hela dagen. J ville inte alls sova på kvällen vid vanlig läggtid, och efter att ha hört honom skrika en längre stund och flera gånger försökt få honom att lugna sig tog jag upp honom. Vi gick ner, och precis då kom G hem. Att se J skina upp så som han gjorde då var en helt fantastisk känsla - nästan bättre än att få det där leendet själv, tror jag...


Kommentarer
Postat av: Pratglad

Skoj att läsa och jag följde din uppmaning, nu finns det en liten text om sonens prat!

2012-04-14 @ 13:20:05
URL: http://pratglad.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0