storasyrrans

Vi fick ett oväntat dödsbud idag. Vår älskade tant R fick igår åka till akuten, och hon kom inte hem igen. Jag är så ledsen! Vi har bara känt R och hennes man sedan vi flyttade hit, men under de sex åren har de, och allra särskilt R, blivit en viktig del i våra liv. Hon har lagat våra kläder, passat våra barn, försett oss med kantareller och björnbärssylt, sytt kläder på beställning - både till utklädning och fest, barn, dockor och nallar, och dessutom varit en verkligt god vän att prata med. Det kommer att bli så tomt!

När vi städade tidigare idag städade jag också undan alla massor med bilar E kör runt med - de flesta har han långtidslånat av R, som brukade byta ut några varje tisdag hon var här och barnvaktade förra året. Hur ska han förstå att han inte kommer att få träffa R igen och vad det är som hänt?

Vi satt och pratade om döden när vi ätit färdigt. Vi vet aldrig, och det är så fel att säga att livet ska vara en viss längd. Vi kan bara vara tacksamma för varje dag vi får leva, och lämna resten till honom som VET. Vet vad vi slipper, vet vad som väntar, vet vad vi inte vet.