storasyrrans

...med det mesta. På de fyra veckor vi mer vistats borta än hemma har det hänt massor med framför allt unge herr J. Det fanns fart i honom redan före sommaren, men nu är han en slug liten gosse som domderar och står i, mycket medveten om vad han får och inte får göra. Allt som går att klättra på använder han, och när han kommit upp står han med ett stort leende och skrattar åt mig. Han var tystlåten, nu hörs han var än vi är: på matställen ("DA!" (Högt och allt mer gällt.) D.v.s. "Mer mat, ge mig snabbare, ge mig allt på en gång så sköter jag ätandet själv.), på vandrarhemmet (ex. "Ujsch!" Passar för det mesta, men t.ex. igår när han vägrade sova och istället glatt ställde sig upp i vagnen och tittade på mig med ett stort leende.) och för det mesta (BAPP! d.v.s. Ge mig nappen, nu!). Något annat som visat sig dessa veckor är att J inte alls uppskattar bilåkning. Först verkade han vara åksjuk, men det är i så fall mycket lindrigare än det var med L när hon var liten. Värre är att han bara inte gillar att sitta i bilstolen. När det går bra är han bara högljudd och gnällig. När det går mindre bra skriker han och sträcker sina små armar mot oss. Så har det varit vid så pass många tillfällen att jag kommer att dra mig för längre bilresor för skojs skull - om vi nu brukar göra några sådana, men det känns som att det krävs en person för att underhålla J och hålla honom på hyfsat humör, så några ensamresor med honom blir det inte.

J är inte den enda som lärt sig något; rätt som det var började E säga riktiga rullande R. Det är väldigt gulligt. Särskilt när han säger HEJRÅ, eller försöker klämma in R:et i sin fars namn på rätt ställe (snudd på omöjligt).