Livräddning
Jag har sommarlov nu, och det är fantastiskt skönt. Innan jag slutade jobba vikarierade jag en dag som klasslärare i femman. De skulle just den dagen ha utbildning med Röda korset, så jag fick förmånen att vara med när de fick lära sig hur man ska handskas med människor som av en eller annan anledning behöver hjälp. Det kändes inte så dramatiskt, men så började jag tänka, och insåg att A var lika gammal som de här eleverna när han hamnade i en verklighet där det faktiskt inte hade hjälpt hur många sådana här kurser han gått på - och något sådant nämnde inte kursledaren alls. Han pratade om hur de skulle lägga varandra i stabilt sidoläge, om hur de skulle förbinda sår och hur de skulle göra för att förhindra chock, men aldrig om att det inte alltid hjälper, hur duktig man än är på livräddande insatser, ingenting om att det kan vara en person man älskar som behöver livräddningen och ingenting om hur man skulle kunna bära sig åt när man inte mäktar med den situation man hamnat i.
Jag såg på när eleverna tränade, såg dem fnittra åt fejkblod och stånka när de skulle vända runt på varandra. Jag tänkte på min hjältelillebror som ville försöka få av pappas skidor, men inte lyckades. Som var ensam med vår älskade pappa mitt ute på ett stort fjäll, utan mobiltäckning. Som gjorde allt rätt, men ändå inte kunde göra något.
Det är fantastiskt bra att det finns människor som kan livrädda, och att vi lär ut livräddning i olika svårighetsgrad ända från när barnen är små. Ännu bättre vore att också lära ut att vi inte har livet i våra händer. Gud är den verkliga livräddaren, men kanske ser han ibland att den bästa räddningen inte finns här på jorden, och då kan vi inte göra någonting. Då hjälper det inte hur bra vi än kommer ihåg att luftvägarna måste vara fria, eller hur många gånger man ska blåsa in luft. Då är det vi som finns kvar som behöver hjälpen, hjälpen att leva vidare med vetskapen att vi faktiskt inte kunde göra någonting mer och att det inte hade spelat någon roll om vi hade gått alla livräddarkurser i världen. Det är helt enkelt inte vi som äger frågan om livet.
