Fullsmockat värre

Det finns lugna veckor, och så finns det en helt annan sorts veckor - sådana som den här. Det händer minst någon extra grej nästan varje dag, och hemmatid tillsammans är en bristvara. Nu har vi i alla fall kommit halvvägs igenom eländet - och själva aktiviteterna är ju roliga, så vi lider ju inte någon stor och svår nöd. Dessutom startade vi veckan med att G var lite extra ledig. Igår var jag borta på kvällen för att prata om Frimodig kyrka och kyrkomötet vid en samling i en av de lokala FK-grupperna. När jag tackade ja gjorde jag det med vetskapen att jag skulle ångra mig massor av gånger, eftersom jag nästan alltid tycker att det är väldigt läskigt att stå iför publik. Nu var det istället riktigt roligt. Fast meckigt att lösa det med logistiken hemma: flickor skulle köras till dans (en av våra och två andra), pojkar skulle passas (våra två), flickor skulle hämtas från dansen och köras hem, G behövde jobba, och dessutom har vi dagisstädning denna vecka. Det gick, tack vare L som passade sina bröder under en dryg halvtimmas föräldraglapp, och sedan att båda flickorna tog hand om småttingarna medan G fejade på dagis. Idag var kvällen uppbokad av julspelsövning (L & V), ungdomsgrupp (G), ridning (L + en förälder) och konsert (V + ackompanjatör). Vi insåg på ett tidigt stadium att den sista aktiviteten överhuvudtaget inte gick ihop med små gossar, så planen var att de skulle få gå på ungdomsgrupp. Nu fick maken istället ledigt, vilket gjorde att det blev betydligt enklare. Racer från julspelsövning till ridskolan, racer från ridskola till konsert och undertiden fick gossarna åka med sin far och köpa sladdar - för när allt kom omkring fanns det arbetsuppgifter som behövde göras, trots att han blivit ledig. Imorgon är det nog bara ett BVC-besök, en dagisstädning, en arbetsplatsträff och julspelsövning. Fram emot aftonen borde alla vara samlade, om än inte i vaket skick. Och på fredag ska jag på julbord, och på lördag städar vi dagis och hem, och sen sitter vi med vår glögg och de nybakade pepparkakorna och njuter. Hm, de där pepparkakorna... - jag har gjort degen, i alla fall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0