Harry Potter, som sagt

Jag är nog inte så bra på det häringa tekniska... Jag började skriva igår, rusade ner för att delta i aftonbönen, och trodde att jag tog bort det jag av misstag publicerade i brådskan. Idag kommenterade lillebror, och då insåg jag mitt pinsamma misstag. För vad innehöll de där korta raderna, egentligen? Det jag tänkt skriva var hur L älskar att förflytta sig till trollkarlsvärlden: precis som hon för ett par år sedan levde i Narnia så fort hon hade tid över sitter hon nu och läser om och om de böcker och kapitel vi hunnit med att högläsa. Hon är lite extra rolig eftersom hon ärvt min släkts typiska "svårt-att-hålla-sig-för-skratt-drag", så hon frustar verkligen, både när vi läser för dem och när hon läser själv. V gillar också att lyssna. För att ha något att pyssla med under tiden började hon sticka ordentligt, och nu 2,5 böcker senare har hon gjort en halsduk av det garn hon redan hade. Det syns att det är hennes första alster, men hon har verkligen lärt sig under de här kvällarna. Därför har jag lovat henne att vi ska köpa nytt garn och lägga upp för något seriöst, om än bara en halsduk till. L ville inte vara sämre än V, men sticka är än så länge inte motoriskt möjligt för henne. (Det vill sig inte alls...) Däremot har hon en sticklisa, en liten mackapär som man gör långa tuber på. Den har hon suttit med nästan varje kväll, så nu finns det en många meter lång illgrön orm här. Någon som vet vad man kan ha den till? Inte jag... Vi brukar läsa efter aftonbönen, A. Om jag bara lyckas bli lite mer teknisk (Eller är det kanske minnet som falerar? Jag har inte en aning om vad jag hade för namn där när jag skapade kontot för så längesedan att jag inte ens kom ihåg att jag hade något.) och komma ihåg hur man tar sig in på Skype så skulle vi kunna läsa även för dig vid si så där 20.15-tiden varje kväll. Nu trycker jag, medvetet, på publicera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0