storasyrrans

Det händer allt som oftast på dagarna att jag tänker på något jag skulle vilja skriva om här på bloggen, men att sedan lyckas göra det är något helt annat! Medan jag försökte hjälpa L att få lite reda i en grej hon höll på med på datorn kastade J ner delar av vårt bibliotek nerför trappan. Ibland är han mer rakt på sak och trycker på knappen som stänger av strömmen till alla våra datamackapärer. Nå, en av dessa saker jag gått och tänkt på är mat. Eller matsedeln för flickornas skola - och allla andra kommunala verksamheter som serverar mat. Fast äldreboendena skulle visst få köra lite egen mat. Det är väl absurt? Var finns flexibiliteten? Möjligheten för barnen att få vara med och bestämma? Chansen för kocken att använda sin yrkesförmåga och komponera själv? Inte i Falkenberg. Här följer vi lydigt Skolverket - jo, tydligen har Skolverket gått ut och krävt att all skolmat ska vara näringsberäknad. Jag kan kanske förstå vitsen med att veta ungefär, men nog måste det väl vara lite overkill att kräva att varenda dags mat ska vara näringsberäknad på varje liten enhet? Särskilt som man ändå inte kan ha en susning om huruvida lille Pelle får i sig alla de där kalorierna. (Det är bara att ta vår lille gosse E som exempel. Han äter det han har lust med. Häromdagen var det potatis. Förskolepersonalen hade krävt att han skulle smaka på fisken, men det brydde han sig inte om. En annan dag var det kallops. Då hade han ätit massor.) Om man nu vill ha lite koll så kunde man väl bara ha gjort lite standarduträkningar, och sedan satsat på bra redskap för kockarna att beräkna själva i alla fall - utan att avkräva siffror av dem för varje måltid. I vår lilla käcka kommun nöjer de sig inte heller med dessa knäppheter. Nej, de har infört en ny städ- och kostenhet, så nu måste fritids köpa ut ett paket mjölk från kostenheten om de behöver den för bakning. Varje liten mettiliter (som L & V kallade vätskan som droppade ner i ett mätrör i vårt antika dataspel om Pettson) ska bokföras. Hallå! Det är så stelbent byrokratiskt stordriftsidiotiskt att jag blir knollrig. Man kan ju ha det som på vår förskola: Personalen får bestämma det mesta; de gör maten från grunden och köper råvarorna var de vill. Det fungerar alldeles utmärkt - inte minst ekonomiskt.