Prioriteringar och val
Det är svårt att säga nej när något är roligt - åtminstone för mig. Jag vill så gärna och så mycket! Tråkiga saker har jag inga problem alls med, men det är ju så mycket som är så roligt! Sjunga, spela, plugga, jobba... och allt går ut över tiden med barnen, som ju också kan vara så rolig, men som nästan lika ofta istället är fylld av tjat och gnäll från alla inblandade. Det gör det svårt att prioritera, tycker jag. Skulle tiden med barnen bli mer lustfylld om den var lite större, eller blir den mer lustfylld när den är lite mindre? Jag trivs inte bra när jag är enbart hemma med barnen, men var går gränsen till när det blir för mycket jobb och för lite tid hemma? Det är, tycker jag, så gräsligt svårt att känna efter var den går för OSS, och inte bry sig om vad andra tycker eller vad jag tror att andra tycker, eller vad jag tycker att andra ska tycka.
Faktum är att våra små gossar är mindre tid på förskolan än de flesta, och ändå har jag dåligt samvete när det känns som att det enklaste sättet att få tiden att gå ihop hade varit att låta dem vara där några timmar till i veckan. Då borde jag kanske minska på något av mina engagemang, istället (men vilket, när allt är så roligt?)? Eller hur ska man bära sig åt för att inte känna det där dåliga samvetet?
Till hösten blir det några timmar ytterligare förskoletid per vecka, det har vi pratat om och tror kan passa bra för pojkarna - som G sa, när vi resonerade, så är ju J äldre utvecklingsmässigt än något av de andra barnen varit i hans ålder, och då kan vi ju anpassa oss till det. Hur vårterminens tidspussel ska läggas återstår att bli klar över. (En liten bit som lagts på plats är att flickorna från och med nu tar ansvar för städning i ett rum till var - små saker som mentalt byter mycket för mig.) I mitt drömscenario lägger Hallandstrafiken om sina tidtabeller så att V kan åka buss hem från sta´n efter sin dans - då skulle L slippa hämta pojkarna en dag i veckan, och mitt dåliga samvete över att flickorna kanske får ta för mycket ansvar dämpas något.
Kommentarer
Trackback
