storasyrrans

Jag måste bara skriva ner att jag är så stolt idag! Det handlar inte om att jag varit med om något så där fantastiskt och efteråt fått höra av många att våra barn är duktiga, och inte heller om att de gjort något helt makalöst. Det fantastiskt fenomenala består i en lärdom för mig: barn kan vara duktigare än sina föräldrar någonsin varit. Det visste jag väl i och för sig redan, men inte så konkret som nu.

Idag kom flickorna hem med sina simmärkeslappar efter avslutad skolsimskola. Först och främst är jag stolt över att de överträffat sina mål, båda två. Sedan är jag stolt över att de med råge överträffat allt vad deras föräldrar någonsin uppnått i simväg. Sist är jag stolt över att de tagit så många märken. Någonstans mittemellan är jag stolt över att L och V varit så glada åt varandras framgångar och uppmuntrat varandra så mycket, trots att de inte alls nått lika långt båda två, och trots att utvecklingen inte alls gått i jämn takt. (När L på sitt vanliga mycket metodiska och envisa sätt använt en hel lektion till att lära sig att hoppa på djupare och djupare vatten visade V en sådan uppriktig och genuin beundran att jag blev riktigt varm i hjärtat!)

Det får bli en tur till simhallen inom kort. Märken ska införskaffas, och så var det något litet längddyk kvar för att V skulle få det allra sista märket på lappen, tror jag. Tänk att jag, som ALDRIG klarat att dyka har fått TVÅ flickor som inte bara kan dyka, utan också dyka med självförtroende och stil...