Vintersemester
Det har varit sportlov denna vecka, och för första gången på sex år lyckades vi göra oss helt lediga flera dagar och åka på några dagars skidsemester. Det var underbart! Uppladdningen bestod av att leta och köpa begagnade skidor till alla barn utom unge hr J - han laddade upp med att provåka det par jag köpte till E på hallgolvet.
-Kan vi inte åka så där jättetidigt, undrade V några dagar innan avresan, och vi gjorde som hon sa, packade färdigt allt utom maten på lördagskvällen och satte väckarklockan på 6.30. På söndagsmorgonen visade det sig sedan att vår bil är exakt så stor som den behövde vara. När G stoppat in kylväskan med de fyra färdiglagade middagarna samt fyra påsar med övrig mat i takboxen stod han utanför bilen med en fruktpåse som inte fick plats vare sig där uppe eller i bagaget, och bakom pojkarnas bilstolar stod alla pjäxor, så där gick det inte heller. Med lite stuvande hittade vi ett utrymme bredvid L:s ben, och så kunde vi ge oss iväg.
Efter två timmars frukostätande i bilen hade vi nått Väne-Ryr, där vi tog en första paus för att fira gudstjänst. Det är något jag verkligen gillar, det där med att stanna vid gudstjänsttid i någon kyrka man passerar - man vet aldrig riktigt vad det blir, men hittills har vi aldrig råkat ut för något bedrövligt, och flera gånger blivit positivt överraskade. Denna gång var det en liten och gammal församling, men gudstjänsten var alldeles perfekt för oss, med bara psalmer som barnen kunde och goda kex till kyrkkaffe efteråt.
När vi kom ut snöade det, men inte värre än att vi kunde köra på i normalt tempo, och därför anlända till den traditionella rastplatsen samtidigt som alla andra sportlovsfirare. Helt bedrövligt. Mätta blev vi i alla fall, och sedan fortsatte resan helt enligt planerna, vilket medförde att vi körde in till stugincheckningen exakt den tid vi planerat. Så´nt är lite kul! En liten stund senare kom också G:s föräldrar.
Söndagen ägnade vi sedan åt en promenad runt vårt stugområde och lite pulkaåkning, innan vi åt middag och spelade spel resten av kvällen.
På måndagen var barnen ivriga att komma ut. L & V har ju åkt lite slalom tidigare, men så sällan att de liksom alltid fått börja om från början. Nu kom de ganska snabbt in i åkandet - V körde med självförtroende från början och ville gärna ge sig upp i brantare backar med en gång, medan L var oerhört metodisk och avancerade en backe i taget, när hon kände sig nöjd med sitt åkande i en backe. Resultatet blev i alla fall två flickor som inte hejdlöst kastade sig ner för backarna, utan lugnt och snyggt svängde i jämn fart. Tryggt! Att på eftermiddagen få se L:s ögon lysa när hon berättade hur roligt hon hade var fantastiskt - förra årets slalomdag slutade med att hon grät för att hon inte kunde svänga ordentligt. Nu fungerade allt som det skulle, och hennes självförtroende växte.
Jag ägnade mig mest åt den äldre av gossarna. Han hade aldrig tidigare åkt skidor, och den första stunden var det riktigt vingligt. Efter den första dagen åkte han ändå några meter i backen själv, och innnan vi slutade åka på onsdagen hade han lärt sig att åka själv både upp i liften och nerför den enklaste barnbacken. Härligt!
J fick mycket farfartid - första dagen gick de omkring med snowracern och tittade på skidåkarna. På tisdagen och onsdagen åkte farfar längdskidor och J pulka efter. Det gillade han skarpt! G varvade längd- och utförsåkning, medan jag höll mig till det senare. Höjdpunkten tyckte jag var att åka tre kilometer i ett åk. Härligt!
Efter tre dagars skidåkande kunde man tro att flickorna skulle vara nöjda. Det var de på ett sätt, men inte så att de inte ville åka mer. De maximerade sista dagen genom att vara först av oss ute i backen och gott och väl sist in i stugan. L sa att hon ville åka igen nästa år, och att de inte fick ändra på några backar tills dess...
När vi åkte hem på torsdagen visade bilens termometer -19 grader när vi kört ner för backen från berget. Kallt! Annars var det väldigt lagoma temperaturer, och mest fantastiskt fint väder. En njutning! Hoppas att vi kommer i väg nästa år också.
-Kan vi inte åka så där jättetidigt, undrade V några dagar innan avresan, och vi gjorde som hon sa, packade färdigt allt utom maten på lördagskvällen och satte väckarklockan på 6.30. På söndagsmorgonen visade det sig sedan att vår bil är exakt så stor som den behövde vara. När G stoppat in kylväskan med de fyra färdiglagade middagarna samt fyra påsar med övrig mat i takboxen stod han utanför bilen med en fruktpåse som inte fick plats vare sig där uppe eller i bagaget, och bakom pojkarnas bilstolar stod alla pjäxor, så där gick det inte heller. Med lite stuvande hittade vi ett utrymme bredvid L:s ben, och så kunde vi ge oss iväg.
Efter två timmars frukostätande i bilen hade vi nått Väne-Ryr, där vi tog en första paus för att fira gudstjänst. Det är något jag verkligen gillar, det där med att stanna vid gudstjänsttid i någon kyrka man passerar - man vet aldrig riktigt vad det blir, men hittills har vi aldrig råkat ut för något bedrövligt, och flera gånger blivit positivt överraskade. Denna gång var det en liten och gammal församling, men gudstjänsten var alldeles perfekt för oss, med bara psalmer som barnen kunde och goda kex till kyrkkaffe efteråt.
När vi kom ut snöade det, men inte värre än att vi kunde köra på i normalt tempo, och därför anlända till den traditionella rastplatsen samtidigt som alla andra sportlovsfirare. Helt bedrövligt. Mätta blev vi i alla fall, och sedan fortsatte resan helt enligt planerna, vilket medförde att vi körde in till stugincheckningen exakt den tid vi planerat. Så´nt är lite kul! En liten stund senare kom också G:s föräldrar.
Söndagen ägnade vi sedan åt en promenad runt vårt stugområde och lite pulkaåkning, innan vi åt middag och spelade spel resten av kvällen.
På måndagen var barnen ivriga att komma ut. L & V har ju åkt lite slalom tidigare, men så sällan att de liksom alltid fått börja om från början. Nu kom de ganska snabbt in i åkandet - V körde med självförtroende från början och ville gärna ge sig upp i brantare backar med en gång, medan L var oerhört metodisk och avancerade en backe i taget, när hon kände sig nöjd med sitt åkande i en backe. Resultatet blev i alla fall två flickor som inte hejdlöst kastade sig ner för backarna, utan lugnt och snyggt svängde i jämn fart. Tryggt! Att på eftermiddagen få se L:s ögon lysa när hon berättade hur roligt hon hade var fantastiskt - förra årets slalomdag slutade med att hon grät för att hon inte kunde svänga ordentligt. Nu fungerade allt som det skulle, och hennes självförtroende växte.
Jag ägnade mig mest åt den äldre av gossarna. Han hade aldrig tidigare åkt skidor, och den första stunden var det riktigt vingligt. Efter den första dagen åkte han ändå några meter i backen själv, och innnan vi slutade åka på onsdagen hade han lärt sig att åka själv både upp i liften och nerför den enklaste barnbacken. Härligt!
J fick mycket farfartid - första dagen gick de omkring med snowracern och tittade på skidåkarna. På tisdagen och onsdagen åkte farfar längdskidor och J pulka efter. Det gillade han skarpt! G varvade längd- och utförsåkning, medan jag höll mig till det senare. Höjdpunkten tyckte jag var att åka tre kilometer i ett åk. Härligt!
Efter tre dagars skidåkande kunde man tro att flickorna skulle vara nöjda. Det var de på ett sätt, men inte så att de inte ville åka mer. De maximerade sista dagen genom att vara först av oss ute i backen och gott och väl sist in i stugan. L sa att hon ville åka igen nästa år, och att de inte fick ändra på några backar tills dess...
När vi åkte hem på torsdagen visade bilens termometer -19 grader när vi kört ner för backen från berget. Kallt! Annars var det väldigt lagoma temperaturer, och mest fantastiskt fint väder. En njutning! Hoppas att vi kommer i väg nästa år också.
Kommentarer
Trackback
