storasyrrans

Så fick maken äntligen semester! Vi har nu varit lediga tillsammans en hel vecka, och det har varit underbart. De första dagarna var tjejerna på läger, så då fick vi dessutom vara normalfamilj med ett barn var igen. Annorlunda! 

 

Egentligen blev en hel del annorlunda den här första veckan, men det blev bra ändå. Det som är planerat är inte alltid bäst, och det kan jag behöva lära mig - även om jag vet, rent teoretiskt. Jag är så väldigt planeringsberoende! På måndagen skulle jag skjutsa flickorna till Skåne, så de och jag klev upp i ottan och gav oss efter lite frukost iväg. När vi kört någon mil ringde maken och meddelade att det blivit plats över i den andra bilen härifrån som skulle köra, så om jag kunde lämpa över flickorna på något lämpligt ställe så slapp jag köra hela vägen. Det var ju inte fel! Fel var däremot V:s skor. När jag råkade titta ner på hennes fötter såg jag att hon åkt hemifrån i flippflopps. En god mor hade naturligtvis kollat skoval och packning noggrannare innan avfärd, men dit har jag ganska lång väg kvar. Den här halvgoda morsan gick istället in på Coop, som tacksamt nog öppnat redan klockan åtta, och köpte billigast möjliga nya skor. Strax därefter kom den andra bilen, och jag kunde åka hem.

 

På tisdagen gnodde vi på här hemma med allt som väntat på att bli gjort, så den dagen var nog helt normal. Onsdagen däremot var egentligen vikt snudd på i sin helhet åt en tripp till min hemby där vi skulle sjunga med min mor och mina syskon. Tyvärr blev en av mina bröder dock sjuk, så det ställdes in, och då hade jag en hel dag över. Det blev sticksbuskeuppgrävning istället. Så skönt att få det gjort! En hel kväll till hemma blev det också, och det är alltid skönt. Tyvärr upptäckte vi på eftermiddagen att E:s cykel var borta, och efter finkamning av hela tomten fick vi konstatera att den var stulen, eller lånad eller vad man nu ska säga. Lite kontakt med grannarna gav oss intressant information, men när jag gick och frågade familjen vars pojke de sett ta cykeln, hade pappan där ingen aning, och han hade inte sett någon sådan cykel. Vi polisanmälde och berättade för alla vi träffade på våra små turer runt i grannskapet att den var borta.

 

Torsdagen fixade vi mer och sedan packade vi för avfärd till mammas stuga i Bohuslän. Vi gjorde lunch, men när den var klar gick det inte att stänga av ugnen. Den värmde för fullt, trots att alla vred stod på noll. Rätt som det var började det osa rejält bränt, också, och när jag bad G springa och dra ur propparna konstaterade han att spisen blinkade märkligt. Hade vi inte dragit ur propparna hade jordfelsbrytaren slagit till några sekunder senare. Det sa i alla fall elektrikern, som fantastiskt nog kunde komma bara en halvtimme efter att vi ringt efter honom. Han konstaterade också att kontakten spisen satt i var utsliten, och att det var det som gjort att det brunnit i kontakten, för det var vad vi upptäckte att det gjort när vi drog ur kontakten en stund efter propparna. Tyvärr funkade bara två av kokzonerna när kontakten var bytt, så vi får leva med halv spis tills reparatören kommer på torsdag. Vi kunde i alla fall åka iväg på eftermiddagen, och efter att ha hämtat tjejerna, for vi till stugan, där vi sedan njöt av utomhusfrukostar, bad och allmänt lugn. Vad som bidrog till lugnet var att vi på vägen dit fick veta att några snälla bybor hemma hittat cykeln slängd i ett dike, och att våra vänner tagit hand om den åt oss. Härligt!

 

Tja, det var trots allt kanske inte så annorlunda som det kändes... Bra har det i alla fall varit!