storasyrrans

De här dagarna runt årsdagen av pappas död blir det så lätt en massa tankar om liv och död; så även i år. Den sista tiden har jag tänkt en hel del på vad som skulle hända om jag fick veta att jag skulle dö om en dag, en vecka, en månad eller ett år. Skulle jag fortsätta som vanligt, eller skulle jag ändra på något radikalt i mitt liv? När jag pratade med några andra om det var det någon som sa att man nog skulle vilja ägna lite mer tid åt familjen om man fick ett sådant besked. Säkert är det så. Samtidigt har jag flera gånger tänkt att jag är så nöjd med hur det är, mitt i all vardagsstress och så trivs jag väldigt bra med hur mitt liv ser ut. Jag får jobba lite med något jag tycker är ganska roligt - fick jag välja helt själv skulle jag nog gärna vilja byta ut vissa lektioner mot andra, men ett sådant val skulle jag nog inte få ens om jag hade ett dödsdatum att komma med. Jag får studera - det är så roligt! Jag vill inte vara utan förkovran. Jag finns till för våra barn - jag leker inte särskilt ofta med dem, och jag är ganska dålig på att hitta på skojigheter, men jag finns och jag bakar gott bröd till dem. Jag lägger energi på saker jag tycker är viktiga, och fick jag ett dödsdatum skulle jag nog lägga ännu mer krut och engergi på dessa, just för att ha gjort allt JAG kunde. Jag lever tillsammans med en man jag älskar, och vi kan prata om allt vid en kopp the när barnen gått och lagt sig - och det skulle kanske bli en stund jag prioriterade ännu mer om jag visste att det var ett visst antal möjliga sådana kvar. Tid handlar så mycket om prioriteringar, och det är nog så oerhört viktigt för ens eget självbefinnande att man känner att man prioriterar rätt, att man mår bra av sina egna prioriteringar. Familjeumgänge är viktigt för mig, umgänge med den kristna familjen i gudstjänsten likaså, sedan kommer resten. För mig handlar det nog mycket om att de där båda första har sin naturliga plats i vardagen, att det inte krävs något extra för att få till sådant - då gör det inte så mycket att det händer mycket annat runt omkring.

Jag fortsätter tänka...