storasyrrans

Det är inte alltid så bra att veta. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag hur mycket det ligger i det där med kunskap på gott och ont. Ofta, ofta tänker jag att det hade varit så mycket enklare att inte ha vetat något litet eller stort. När man har kunskapen måste man agera utifrån det man vet - och det är inte sällan svårt.

 

Senast handlade det om något så enkelt (hmmm) som inköp av en bilbarnstol. E har blivit stor, och ska få börja åka framåtvänd, och alltså begav vi oss, jag och gossarna, till en barnattiraljsbutik för att införskaffa en ny stol. I vår bil finns isofix-fästen, och jag har tidigare hört att de spelar stor roll, framför allt vid just framåtvänd bilstol. (Isofix innebär att man liksom låser fast stolen med metallspännen direkt i bilen.) Alla isofix-stolar var minst 500:- dyrare än sådana utan, men inte kunde jag väl låta bli att köpa en sådan när vi nu har möjlighet till det säkraste alternativet? Jo, det fanns en stol som var ganska mycket billigare, och jag frågade varför. När jag fått svaret kunde jag lätt se skillnaden själv: den var så mycket mindre ombonad runt huvudet - och alltså därmed inte alls lika krocksäker på det viktigaste stället. Med den kunskapen kunde jag inte göra mycket annat än att punga ut en rejäl slant pengar för den allra bästa stolen. Eller? 

 

När man läser fakta om hur konventionella bananodlare dör; kan man då annat än betala några kronor extra för kravbananer? Inte jag. När man läst att solkrämer antingen är farliga för miljön eller skadliga för människan; kan man då annat än låta bli att använda sådana? Inte jag. Hela tiden en massa beslut och val p.g.a. kunskap - och ibland kommer man till en gräns där man måste agera mot bättre vetande, eller där man helt enkelt struntar i allt man vet och gör ändå. 

 

Det stör mig är att man liksom SKA göra det, strunta i det man vet. Annars är man fröken duktig. Alltså medger jag ofta att när det kommer till godis faller allt mitt förnuft. Nja, jag köper inte godis med azo-färger, men egentligen vet jag ju att man inte borde köpa godis alls, men det struntar jag blankt i. För att jag vill, eller för att slippa vara fröken duktig? Eller för att den onda delen av mig inte orkar med all kunskap, eller i alla fall inte vill agera utifrån den.

 

Jag vill vara konsekvent och medveten i alla beslut, och jag önskar att alla ville det. Ibland sätter ekonomin en gräns, men alltför ofta tror jag att det är det onda i oss som vinner, som gör att vi struntar i kunskapen. Allra enklast vore det kanske om vi inte visste så mycket, för kunskapen, den är verkligen på gott och ont.