storasyrrans

Det är bara att konstatera att det här med bloggande inte hinns med för tillfället. Jag har sällan känt så mycket att det varit för mycket. Samtidigt har jag precis lika svårt som alltid att tänka ut vad jag borde avstå från. Ett, eller två, beslut tog jag i alla fall för någon månad sedan: jag ska inte läsa ett enda poäng till hösten, och jag ska inte jobba mer än max 80 procent. Det BORDE innebära en betydligt lugnare situation än dagens 158% sysselsättning. Det skulle t.o.m. kunna bli riktigt lugnt.

 

Härom veckan när jag åkte till jobbet pratade de på radion om att det in någon undersökning konstaterats att människor som solade levde längre än sådana som undvek solande. Vi pratade om det för någon dag sedan här hemma - vad det kunde bero på och så, med tanke på att själva solandet enligt forskarna är precis lika farligt som de brukar säga. Jag sa att de kanske är så att det är bra att ta det lugnt. 

-Behövde du höra en forskare säga det för att tro på det? undrade maken något förnärmad. Han brukar säga till mig att sätta mig och ta det lugnt. Mitt problem är att jag har svårt för det. Jag kan inte. Jag läser gärna, men det är ju så mycket som inte blir gjort om jag sitter och läser, och det är så mycket skönare att sitta och läsa om allt det där som behöver bli gjort är gjort. Samtididigt är det ju mest en massa tråkiga saker som behöver bli gjorda, så om man då ser till att man har en massa roligare saker som också måste bli gjorda så kan man skjuta upp de tråkigare sakerna som behöver bli gjorda. Ungefär så fungerar nog jag. Dåligt för hela omgivningen, börjar jag tro...

 

Nå, all stress ska väl med ganska stor sannolikhet i juni kunna resultera i att jag då kan titulera mig behörig musiklärare för år 1-9. Det är ju alltid något. Till hösten ska jag ha tråkigt. Det är ungefär samma sak som att ta det lugnt, tror jag, men som Alfons farmor säger: det är nyttigt att ha tråkigt.