Lucia

Två av typ fyra luciatåg är avklarade, och rent estetiskt är det den bättre halvan som är gjord. Tycker jag, alltså. Det första luciatåget hade mig själv som något motvillig ledare. Det var alltså mina elever som skulle lussa, och därmed mitt jobb att peppa, tvinga, hota och gulla med de stackars barnen och tonåringarna, så att de i tisdags kväll stod uppställda i kyrkan i vita linnen. Alla åttio - snyggt värre! Inga tomtar, inga pepparkakor och inga lussebullar, paket eller granar heller, bara vitt, vackert och traditionellt. Smärtfritt gick det verkligen inte, men nu råkar jag vara av den bestämda uppfattningen att det inte alltid behöver finnas valfrihet. Vissa saker får man bara stå ut med, och till de sakerna hör ex. skoluppgifter. Luciatåget var en sådan, och jag raggade lucialinnen av stjärngossemodell tills det var dags att samlas. (Dilemmat med att finnas i en småstad är att det är omöjligt att köpa linnen för de äldre gossarna, så för dem nöjde jag mig med vit skjorta och byxor.) Ända tills några timmar innan samlingsdags var det några individer som trodde att jag och de andra lärarna skulle ge med oss - inte kan väl killar vara tvungna att ha klänning? Jo, om de envisas med att kalla lucialinne för klänning (Är det någonsin någon som känt sig snygg i ett lucialinne? Det är liksom ett plagg som bygger på masseffekt!), för jag envisas lika mycket som de - ett traditionellt luciatåg innehåller EN lucia, tärnor och stjärngossar. Inga lussebullar. Min seger kom efteråt, när alla åttio stått där och sjungit och sett vackra ut: En kollegas fyraåring som fram till dess varit stensäker på att han skulle vara tomte i förskolans luciatåg bad sina föräldrar om att få vara stjärngosse. Yes!!! Jag kommer att leva på det ett tag...
 
Idag var det nog det allra bästa av de fyra luciatågen - L & V lussade med sin klass. Deras lärare har samma inställning som jag, så det var också vitt och vackert, men dessutom sjunger de fantastiskt bra, så det var ren njutning. Att L var lucia gjorde inte saken sämre. Den enda tråkigheten var att V stod kvar i luciatåget fast hon höll på att svimma. Hon fick ligga på golvet en stund efter att de sjungit färdigt.
 
Nu återstår maskeraderna. Först dagis imorgon - där är de ju mest söta, så om de nu är både möss och spöken så kommer jag ändå gilla det, fast inte på samma sätt. På söndag blir det luciatåg i kyrkan, och där blir det nog bara inslag av maskerad, så jag står ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0