Norm
Ett blogginlägg hos Lärarnas Riksförbund (där jag är medlem) satte igång mina tankar. Inlägget handlar om pride-festivalen, och varför dess existens är så viktig, och skribenten får gärna tycka så, men jag funderar... Enligt henne hör jag till samhällsnormen, men jag vet inte om jag alltid känner mig så hemma där, så vem vad som är norm? Vem bestämmer vilka avvikelser från denna norm som är normala, eller onormala, eftertraktansvärda eller avskyvärda?
Man pratar om sexuell identitet. Jag tycker nog att det är ett rätt konstigt uttryck, men visst - en persons sexualitet är en del av identiteten, men är det den viktigaste delen? Är det den enda del som ska avgöra om man hör till samhällsnormen eller inte? Jag vet inte, jag...
Jag tänker att Gud har skapat mig, att jag är Guds avbild och att han vill något med mitt liv. Jag tror att Jesus har dött för mig, för att jag är långt ifrån någon perfekt människa. Först och främst där finns mitt värde och min identitet. Den stora massan tänker inte som jag.
Det händer allt som oftast att min religiösa identitet, kristen, får en massa skäll, eller till och med används som skällsord.
Det händer lite då och då att det, offentligt och i mindre sammanhang, ifrågasätts att sådana som jag, kristna, skulle få bilda familj och uppfostra barn.
Det händer ganska ofta att min religiösa identitet dumförklaras på offentlig plats, ex. ledarutrymme i tidningar.
Det hände ibland under min ungdomstid att någon undrade när jag skulle sluta vara kristen - det var ju bara något jag tvingades vara av mina föräldrar.
Jag brukar inte få min tro ifrågasatt, däremot ifrågasätts om jag, som kristen, kan utöva mitt yrke på ett korrekt sätt.
Mer och mer i samhället runt omkring förändras bort från det jag, som kristen vill.
När jag, utifrån min kristna identitet, väljer en annan väg än den många andra tar, stämplas jag som konstig, gammaldags eller bara som fundamentalist helt enkelt.
Nej, jag känner mig inte kränkt. Jag försöker bara förstå hur det kan komma sig att jag, som trots allt inte alls är precis som alla andra (För de där normala, de finns väl inte?), kränker en massa människor enbart genom att tro att den sexuella identiteten inte är det viktigaste (för så verkar det ju vara!). Jag vill bemöta alla människor på ett kärleksfullt sätt, men det kan aldrig betyda att jag måste uppmuntra alla beståndsdelar i en annan människas identitet. För mig innebär det att inte raljera över de där delarna, oavsett om det handlar om religion, sexualitet, nationalitet eller något annat. Det handlar om respekt, men med den räcker det. Det kan inte vara kränkande att någon tycker någonting.
Sommar
Det är så längesedan jag skrev att jag knappt vet om det är värt att skriva. Mycket har hänt, lite för mycket för att kunna plita ner det. Här kommer ett axplock av semesterminnen, med hjälp av semesterns...
Historiska händelse: Andra världskriget. Det började för längesedan med att L med hjälp av sin far lärde sig hela "Den ökända hästen från Troja", fortsatte med att hon läste "När Hitler stal den skära kaninen" och via något så otippat som en Tvillingarna-bok där Anne Franks dagbok nämndes har hon helt snöat in på Anne Frank. Först idag har hon fått själva dagboken att läsa, men i min bokhylla fanns en vuxenbok om Anne Frank, så den har hon läst. I detalj. Vad var gaskammare för något? Var Hitler kristen? Varför hatade han just judarna?
Försvunna rädsla: När J klev i badlandet på "Barnens gård" och plötsligt inte var ett dyft rädd för att få vatten vare sig i ögon eller mun. Han förvandlades från ett i kanten vattenplaskande barn till en livsfara för sig själv. Släppte man honom med blicken en sekund försvann han upp i en hög rutschkana som slutade i en alldeles för djup bassäng. Jag hade nog önskat att något av respekten funnits kvar. Särskilt som han skrattar så mycket att munnen aldrig är stängd när han dimper ner under ytan. Häromdagen slängde han kaxigt av sig badringen och fick erfara att han inte är riktigt så stor som han tror. Tyvärr gav det mycket kortvarig effekt på framfarten i vattnet.
Varmaste bilresa: Den från Karlskrona till Stenskär, en varm och solig julionsdag i vår kära bil, som nu saknar både fungerande AC och varierande CD-spelare. Den senare fungerar ju nämligen - om man lyssnar på Munken och Kulan, som suttit där i snart tre år. Vi kan den...
Läkarbesök: Näst sista dagisdagen ringdes jag hem för att hämta en haltande gosse. Akutenbesöket gav ingenting, men stödja på benet kunde han inte - förrän typ klockan 11 dagen efter. Då fungerade det helt som vanligt. Märkligt. Vi anmodades åka in när V gungat in i ett staket med sin stortå också, men som tur gjorde vi inte så. Det gick alldeles utmärkt med ipren och en massa kuddar under fötterna i sängen.
Badplatser: Jag förväntar mig snart något slags utlåtande från döttrarna om huruvida det är salt- eller sötvatten som är bäst. Jag vet ju vad jag gillar, och dit hör inte sjöar, och nätt och jämt östersjövattnet. Vi har testat det mesta i sommar, i alla fall (badland, Östersjön, Möckeln, västkusthav på flera ställen, en insjö nära oss, och så har tjejerna badat på ytterligare några ställen). Jag har badat mer än på många år, men inte mest i familjen. V är alltid i först, och E kommer upp sist. Den senare måste man handgripligen plocka ur vattnet. Han får inte nog.
Miss: Bokbussen kom inte på nationaldagsafton, vilket flickorna och jag räknat med. Sedan var vi visst inte hemma en enda torsdag förrän igår... Det var en ganska stor hög med försenade böcker! Nu har vi lånat nya.
Turistmål: Nordens ark och Barnens gård var de två före sommaren utlovade besöken, och barnen stortrivdes på båda ställen. L och V vill ha årskort på det förra när vi blir Bohusläningar igen.
Historiska händelse: Andra världskriget. Det började för längesedan med att L med hjälp av sin far lärde sig hela "Den ökända hästen från Troja", fortsatte med att hon läste "När Hitler stal den skära kaninen" och via något så otippat som en Tvillingarna-bok där Anne Franks dagbok nämndes har hon helt snöat in på Anne Frank. Först idag har hon fått själva dagboken att läsa, men i min bokhylla fanns en vuxenbok om Anne Frank, så den har hon läst. I detalj. Vad var gaskammare för något? Var Hitler kristen? Varför hatade han just judarna?
Försvunna rädsla: När J klev i badlandet på "Barnens gård" och plötsligt inte var ett dyft rädd för att få vatten vare sig i ögon eller mun. Han förvandlades från ett i kanten vattenplaskande barn till en livsfara för sig själv. Släppte man honom med blicken en sekund försvann han upp i en hög rutschkana som slutade i en alldeles för djup bassäng. Jag hade nog önskat att något av respekten funnits kvar. Särskilt som han skrattar så mycket att munnen aldrig är stängd när han dimper ner under ytan. Häromdagen slängde han kaxigt av sig badringen och fick erfara att han inte är riktigt så stor som han tror. Tyvärr gav det mycket kortvarig effekt på framfarten i vattnet.
Varmaste bilresa: Den från Karlskrona till Stenskär, en varm och solig julionsdag i vår kära bil, som nu saknar både fungerande AC och varierande CD-spelare. Den senare fungerar ju nämligen - om man lyssnar på Munken och Kulan, som suttit där i snart tre år. Vi kan den...
Läkarbesök: Näst sista dagisdagen ringdes jag hem för att hämta en haltande gosse. Akutenbesöket gav ingenting, men stödja på benet kunde han inte - förrän typ klockan 11 dagen efter. Då fungerade det helt som vanligt. Märkligt. Vi anmodades åka in när V gungat in i ett staket med sin stortå också, men som tur gjorde vi inte så. Det gick alldeles utmärkt med ipren och en massa kuddar under fötterna i sängen.
Badplatser: Jag förväntar mig snart något slags utlåtande från döttrarna om huruvida det är salt- eller sötvatten som är bäst. Jag vet ju vad jag gillar, och dit hör inte sjöar, och nätt och jämt östersjövattnet. Vi har testat det mesta i sommar, i alla fall (badland, Östersjön, Möckeln, västkusthav på flera ställen, en insjö nära oss, och så har tjejerna badat på ytterligare några ställen). Jag har badat mer än på många år, men inte mest i familjen. V är alltid i först, och E kommer upp sist. Den senare måste man handgripligen plocka ur vattnet. Han får inte nog.
Miss: Bokbussen kom inte på nationaldagsafton, vilket flickorna och jag räknat med. Sedan var vi visst inte hemma en enda torsdag förrän igår... Det var en ganska stor hög med försenade böcker! Nu har vi lånat nya.
Turistmål: Nordens ark och Barnens gård var de två före sommaren utlovade besöken, och barnen stortrivdes på båda ställen. L och V vill ha årskort på det förra när vi blir Bohusläningar igen.
